De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning
Forfatter: Edward Erdmann
År: 1915
Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6
Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
Sted: Stockholm
Sider: 633
UDK: St.f. 553 Erd
Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.
Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
364
III. DE SÄRSKILDA GRÜFVORNA OCH FÄLTEN.
göras, da ju hufvudorterna åro 4 m. breda. Dock har det icke varit någon fara för ras
uppe i kolflötsen, åtminstone ej närmare schaktet, till ett par hundra meter dårifrån,
emedan sandstenslagret mellan flötsen och lerlagret där är 1,8 t. o. m. 2 m. mäktigt och
ganska hållfast. För öfrigt iakttogs alltid vid lerbrytningen, att »brottet» i ler-orten be-
fann sig 15 à 20 m. framför brottet i kol-orten därofvanför; sprängningen (»skjutningen»)
i leran kunde sålunda ej skada ofvanliggande ort. Nedre flötsens kol-orter och de på
några meters lagre nivå brutna ler-orterna hafva forbindelse med hvarandra genom ett 20
a 25 m. våster om schaktet belåget, lodrått bromsschakt, forsedt med en uppgående och
en nedgående hisskorg for en grufvagn.
Fig. 249. Kolhuggning i Hyllinge grufvas ofre fliits.
Mannen »förskrämiuer» mellan kollagret och den underliggande losa sandstenen. Foto af Ingeniör M. Svanberg.
Lerorterna aro c:a 2 m. höga och hafva sandsten i såvål tak som sula. Nårmast
på klinkerleran år ofta en skifferartad bergart utbildad, hvilken nedbrytes men kvarlåmnas
i grufvan (se fig. 250).
A tafl. 11 i atlasen år brytningens utsträckning till slutet af år 1907 såvål i öfre
och nedre kolflötsen som i klinkerleran angifven. Sedan dess har ingen brytning af
lera på sårskild etage ågt rum. I den nedre kolflötsen (flöts B) år dåremot det utbrutna
området i grufvan nu afsevärdt större ån det på kartan t. o. m. år 1907 angifna; bryt-
ningen har nåmligen sedan dess pågått åt nåstan alla håll, åt våster mera ån 300 meter.
Den från schaktet åt våster utgående hufvudorten hade vid slutet af år 1912 nått till ett
afstånd af mera ån 800 meter från schaktet, således dubbelt så långt som den stråckte
sig 1907. — I ofre flötsen (flöts A) har också ortdrifning och pelarbrytning pågått sedan
1907, hufvudsakligast i sydost och ôster om schaktet, men icke hunnit stråcka sig öfver
på långt når så stort område som nedre flötsens brytning under samma tid.