De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

396 IH. DE SÄRSKILDA GRÜFVORNA OCH KÄLTEN. Det förefaller emellertid sannolikt, att inom Ormastorpsområdets norra gränstrakter framstryker en icke obetydlig SO—NVdig forkastning, 1 med ungefärlig sträckning Björnekulla—Ströfvelstorp—Välinge, på hvars nordöstra sida berglagren blifvit nedsänkta. (Jfr tafl. 1 i atlasen.) Borrhålen N:o 3, 5 och 6 inom Ausåskoncessionen (14 å kartan tafl. 2 i atlasen) hafva nämligen genomgått nedre kolflötsen vid respektive 44, 78 och 107 meters djup under grufvans O-plan och keuperlager vid resp. 75, 94 och 114 meter, men i de borrhål, N:o 10 och 7, som nedslagits norr och nordost om de forrå, inom koncessionens afstådda del (14. a), nåddes icke hvarken kolflöts eller keuperlager, oaktadt borrhalen voro resp. 155 och 201 meter djupa, sålunda angifvande en nivåskillnad af niera iln 50 och 100 meter. Forkastningens ungefärliga låge och riktning åskådliggores å kart- skissen tig. 277, sid. 407. De nämnda och ôfriga inom de afstådda koncessionsdelarna (13. a och 14. a) gjorda borrningarna sakna icke geologiskt intresse, ehuru genom dem egentligen inga stenkolsförekomster påvisats, och de skola därför med några ord strax omtalas. Först dock foljande uppgifter om flötserna m. m. inom det till grufvan för närvarande hörande fältet: Såsom förut antydts, ligga de båda kolflötserna (A och B) i den hittilis brutna grufvan på så ringa lodrått afstånd från hvarandra (vanligen mindre än 1 meter), att de kunna samtidigt och gemensamt brytas. Genom borrningarna är det ådagalagdt, att så ar forhållandet afven utanfor själfva grufvan inom största delen af Ausås- och Astorps- koncessionerna samt östligaste delen (N och SO om »Carl Cervin») af Nygårdskoncessionen, således inom mera iln en tredjedel, den östra, af gruffåltet i dess helhet. Inom områdets västra del (hela Ströfvelstorps- och nåstan hela Nygårdskoncessionen) åro flötserna dår- emot tydligt åtskilda af en ganska afsevärd sandstensaflagring, hvars mäktighet ökas ju längre åt väster man kommer från 2,5 meter i borrhålen N:o 27 och 35, SV och S om schaktet, till 6,5 och 7 m. vid borrhålen N:o 41 och 34 och c:a 9 m. vid N:o 8 och 37, tör att nu nämna blott några exempel. Vid borrhålen N:o 1, 2 och 3 inom Astorps- koncessionen (Ö om schaktet) samt borrhålen N:o 1 och 4 i Ausåskoncessionens södra del (N och O om schaktet) hafva flötserna nåstan helt och hållet sammanflutit och synas utgöra en enda flôts med en mäktighet mellan tak och sula af 1,43 — 1,92 meter, enligt hvad borrprotokollen uppgifva. I nästan alla de inom fältet nedslagna borrhålen har närvaron af sàvâl ofre som nedre flotsen konstaterats och kolmäktigheterna i dem angifvits vara mellan 35 och 50 cm. for den törra och mellan 35 och 70 cm. for den senare. De fiesta borrningarna uppgifvas hafva dessutom genomgått två, tre eller flera jämförelsevis obetydliga och tunna kolflötser i de växlande ler- och sandstenslagren 30, 40 och 50 meter ofvanfor de bägge hufvud- flötserna A och B. Ett tjugutal af borrningarna hafva fortsatts nedom den nedre kolflötsen (B), tilis keuperlagren nåtts, hvilket inträffat på ganska olika djup därunder. Det lodräta afståndet mellan nedre flötsen och keupern ar inom stôrre delen af Nygårdskoncessionen (borr- hålen N:o 2, 13, 26, 27, 28, 40 och 42) endast 2—7 meter men inom ôfriga delar 1 Måhanda flera mindre paralleHförkastningar.