De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

ORMASTORP: FLÖTSERNAS UPPTRÄDANDE, FORKASTNINGAR M. M. INOM FALTET. 397 af gruffåltet från 12 till inera ån 20 meter; i borrhålet N:o 3, c:a iVs km. NO om schaktet, synas keuperlagren hafva träffats først 31 meter under kolflötsen. Vid borrhålet N:o 4 inom Astorpskoncessionen, i gruffältets östligaste hörn, ej långt från nordspetsen af Söderäsen, finnes ingen kolflöts. Där träffades nämligen, under 43 meter mäktiga kvartära lösa jordaflagringar (hufvudsakligen morångrus) och c:a 12 meter Ijus och sandblandad, delvis »flytande», troligen råtisk lera, tydlig röd keuperlera på 55 meters djup. 1 Endast den allra nedersta delen af den kolförande formationen finnes således hår i behåll ofvanpå keupern. Dess något yngre lager med dåribland ingående kolflötser, hvilka forekomma på ringa afstånd V och SV hårom (borrhålen N:o 3 i Ausås- och 2 i Astorpskoncessionen) åro helt och hållet bortdenuderade, och det forefaller ganska sannolikt, att någonstådes emellan N:o 4 och de nyssnåmnda båda borrhålen framgår en i nordnordvåstlig riktning utsträckt forkastning, genom hvilken berggrunden på våstra eller sydvåstra sidan, dår ifrågavarande två borrhål befinna sig, nedsånkts i förhällande till den, dår borrhålet N:o 4 år belåget (jfr. lig. 277, sid. 407). Måhånda står denna forkastning i samband med någon af dem, som jag å den geologiska kartan ôfver Skåne (tafl. 1 i atlasen) angifvit framstryka längs sydvåstra sidan af Söderäsen och ansett hafva orsakat den nuvarande fördelningen och begrånsningen af de olika formationerna dår- stådes. Och kanske sammanstöter den någonstådes inom Ausåskoncessionens norra del med den forut (sid. 396) antydda, längs Söderäsens norra sida mot nordvåst fram- strykande förkastningen. Afven nordligaste delen af Ormastorps gruffåltsområde synes vara i saknad af brytvärda kolflötser, åtminstone på rimligt djup, att döma af uppgifterna från borrningen N:o 39 dårstådes, SV om Ausås kyrka. I detta borrhål träffades nämligen endast ett par ganska obetydliga kollager, 10 och 30 cm. mäktiga, vid 119 och 121 meters djup. Under dem fortsattes borrningen ytterligare 26 m. i blå lera till ett djup af 147 m. Troligen tillhör denna del af gruffåltet tillika med de tillstötande afstådda koncessions- delarna (kartans 13. a och 14. a) ett genom forkastningar i förhällande till gruffåltet i öfrigt nedsänkt område, inom hvilket blifvit bevarad en ganska måktig serie yngre rät-liaslager, som eljest bortdenuderats. Resultaten af flera hår gjorda borrningar tyckas håntyda på ett sådant förhällande. Följande må hårom anforas. Borrhålen N:o 3 inom Ströfvelstorpskoncessionens afstådda del samt N:o 2, 7, 8 och 10 inom den afstådda delen af Ausåskoncessionen hafva neddrifvits till respektive 194, 130, 201, 134 och 155 meters djup utan att keuperformationens lager nåtts eller någon kolflöts träffats, som kan tånkas motsvara de i grufvan bearbetade flötserna A och B. I det förstnämnda borrhålet (N:o 3) träffades visserligen ett tunt kollager högt uppe i lagerserien, men därunder mårktes intet kol, ehuru borrhålet neddrefs ytterligare 130 m. i af sandsten och lera bestående rät-liaslager. Uti de båda nyssnåmnda borrhålen N:o 2 och 7 iakttogos några tunna kolflötser, men från borrhålen N:o 8 och 10 angifva dåremot borrprotokollen intet spår af kol, oaktadt i dem respektive 82 och 123 meter af den stenkolsforande formationens lagerserie genomborrades. Anmärkningsvärd är den stora 1 Det ett par hundra meter VNV om N:o 4 for herrar Billow & Ekström år 1873 neddrifna borr- bålet, 36 meter djupt, vid vatt,endraget från Grytevadsbro, hade endast gått i kvartära jordlager.