De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

398 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. mäktigheten hos de kvartära lösa jordaflagringarna vid ifrågavarande fein borrhål, nämligen respektive 45, 52, 30, 52 och 31 meter. I ett borrhal (N:o 9) vid Herninge, 21/2 km. nordost om Ausås kyrka, 80 meter djupt, nåddes ej kvartårens botten. Ur sistnåmnda borrhål, N:o 9, åfvensom ur borrhålet N:o 8 c:a 1 meter NNO om Ausås kyrka framströmmade vatten och brånnbar gas från ett af morångrus (morån- lera) betåckt sandlager på 45 meters djup under jordytan. 1 Springvatten uppkommer åfven ur borrhålet N:o 4, en knapp half kilometer, rått öster om Ormastorps schakt, hår från ett lager råt-liassandsten på 43 m. djup; likaledes ur de båda borrhålen N:o 4 och 13 sydvåst och våster om Broby kyrka (se kartan tafl. 2 i atlasen), åfven hår från råt-liaslagren. Atminstone ur dessa två borrhål rinner vattnet fortfarande. Borrhålet N:o 4 år ôfverbyggdt, och vattnet tillgodogöres i en på platsen anlagd tvättinrättning. Gunnarstorp. (Hårtill tafl. 1, 2 och 14 i atlasen.) Gunnarstorps gruffålt eller stenkolsfält år belåget mellan Söderäsens nord- våstra afsluttning och Vegeån. Det åges af Skånska Kolbrytningsaktiebolaget och utgöres af Broby- och Norra Vramskoncessionerna (9 och 10 å kartan, tafl. 2 i atlasen) om respek- tive 897,00 och 382,84 hektars areal, tillsammans 1,279,84 hektar. 2 Fåltet grånsar i norr till Ormastorps gruffålt tillhörande samma bolag, i sydvåst till Bjufs grufvas och Hyllinge grufvas områden; i öster utgör Landskrona—Engelholmsbanan gråns. Hufvudparten af fåltet (delar af N:a och S:a Vrams socknar) faller inom Malmöhus lån, endast nordvåstra fjärdedelen (inom Broby socken) tillhör Kristianstads lån. Sedan under flera år utförts ett stort antal borrningar inom fåltet, dåraf två med diamantborr år 1903 genom Internationale Bohrgesellschaft i Erkelenz, vidtog år 1910 arbetet med afsånkande af ett schakt. Detta, som erholl namnet Gustaf Tornerhjelm, 3 1 Rorande fOrhållandet vid borrhålet N:o 8 har Öfveringeniör I. Svedberg år 1907 meddelat, att då vid borrning i de lösa jordlagren ett sand- och gruslager på 45 meters djup nåddes, uppkastades genom de i borrhålet nedsatta 3-tums ytterrören, en c:a 10 meter hög vattenstråle, medförande stenar, grus och sand, hvar- efter endast gas utströmmade. Når denna tåndes, braun den som en storartad fackla, hållande ungefår 3/4 meter i diameter. Slåckning åstadkoms genom rörmynningens tåekande med våta såekar. Gastrycket var V5 atmosfår (200 mm.). Enligt Svedberg skall Ingeniören Emil Sieurin, Höganäs, hafva funnit gasen vara ren metangas. I borrhålet N:o 9 var, enligt uppgift af Ingeniören B. Hj. Lundgren, gasens tryek likaledes så starkt, att då rörmynningen blottades, efter att hafva varit tilltåppt med en plugg, sprutade vatten med sand och grus högt upp i luften, spridande sandeu och gruset ofver ett markområde om c:a 20 meters diameter, hvarefter gas utströmmade, som kunde tåndas. 2 Den bolaget ursprungligen tilldelade N:a Vramskoncessionen hade ett ytinnehåll af 946,536 hektar, men sedan den södra och största delen dåraf befunnits icke innehålla någon nämnvärd koltillgång, afstods denna del (1O. a å kartan), hvarefter återstod endast 382.84 hektar (jfr. sid. 131). Brobykoncessionen förvärfvades och innehades ursprungligen af enskilda personer (se sid. 130, nedtill). 8 Efter innehafvaren af Vrams Gunnarstorps gods, f. Landshöfdingen G. D. R. Tornerhjelm.