De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

STABBARP: SCHARTEN, LAGERFÖLJD M. M. 411 Från schaktet N:o II brôts några år Jean Molins flots, tidtals därjämte John Erics- sons, båda samtidigt i en etage, med c:a 2Va meter höga orter. Arbetena från schakten Jean Molin och N:o II i en af eller båda de nyssnåmnda flötserna benämnas »Gamla ôfre grufvan»; brytningens utsträckning hår angifves å tafl. 11 i atlasen. Aren 1875—1876 afsänktes schaktet N:o II ytterligare till en 5 å 7 meter djupare befintlig flöts, motsvarande de förut beskrifna kolgrufvornas ôfre flots, flots A, och denna lilla kolflöts jåmte underliggande eldfasta lera brôts sedan några år från schaktet i fråga och dårefter långa tider från schaktet Jean Molin. Arbetet på denna lagre etage be- nämnes »Nya undre gru fvan» (se tafl. 11 i atlasen).' Schaktet Jean Molin blef år 1878 ganska betydligt fördjupadt, 1 till och under Nya undre grufvans nivå, samt ombyggdes och anordnades for dubbel uppfordring.2 Som motor användes en s. k. »semifixed» grufmaskin (från Robey & Co, Lincoln, England) om 10 nominella hästkrafter och med dubbla lintrummor. Vattenlånshållningen utfördes af två sug- och lyftpumpar, drifna af en 6 å 8 hkr. lokomobil, hvardera af 22,3 centimeters diameter och 44,5 em. slaglängd. Brytning pågick hår -fôrst fem år och efter ett långre uppehåll ytterligare elfva år till 1899 års slut, då området for schaktet ansågs vara utbrutet. I schaktet N:o II upphörde all uppfordring vid 1878 års slut; dårefter tjånstgjorde det endast såsom ventilationsschakt. — Från dessa båda schakt, Jean Molin och N:o II, brôtos åfven de på åndå lågre nivå, den s. k. »Nedersta gruf- van», liggande eldfasta lerorna, »stjärnlerorna», ehuru i ringa utsträckning, såsom af den lilla grufkartan nedtill å tafl. 11 i atlasen synes. Arbetena i denna etage voro redan år 1885 till stor del igenrasade. For att môjliggôra brytningen af den del af gruffåltet, som ligger lågre ån schaktet Jean Molins lågsta brytningsnivå, anlades schaktet Trolle. Detta år rundt, håller 3,8 meter i diameter, år fôrtimradt med plank och på innersidan forsedt med tråringar, 16 cm. i fyrkant, på 70 cm. afstånd från hvarandra. På grund af stort vattentillopp kunde schaktet ej afsånkas till stôrre djup ån ungefår 63 meter. Nya undre grufvans kol och leror hade då ånnu icke nåtts, hvarför från schaktbottnen drefvos två stenorter åt norr for att antråfta den åt det hållet stigande flotsen m. m., hvilket skedde vid ungefår 60 meters afvågning (jfr grufkartan tafl. 11 i atlasen). I schaktet Trolle pågick uppfordring och vattenlånsning i tre års tid, till slutet af år 1904, hvai- efter allt underjordiskt grufarbete i Stabbarp upphörde. Uppfordringen verkstålldes medelst en tvillingsmaskin om 10 hkr. med kuggutvåxling samt två hissar med 1 vagn i hvarje; fôr pumpningen användes en 25 hkr. ångmaskin drifvande 2 sug- och lyft- pumpar. Ett tillåmnadt ytterligare schakt, N:o III, något våster om schaktet Trolle, blef ej fullbordadt; det nådde icke till stôrre djup ån 12 meter emedan flytsand hindrade och omôjliggjorde afsänkandet. 1 Enligt Disponenten, Major O. W. Matton 1882 . var schaktets djup 35,6 meter från dagöppningen till ortmynningens botten samt 39,2 m. till »vattendunstens» botten. Schaktet hade ursprungligen, såsom förut nämnts, endast enkel uppfordring (en hiss).