De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

418 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. Ericssons flots som från lagren N:o 4—6 mellan denna och flotsen Jean Molin upp- fordrades, så ock kvartssand från den losa sandstenen (jfr »Lagerfoljden i schaktet Jean Molin», sid. 412). Där lerorna N:o 7 och 8 under Jean Molins flöts saknas (se sid. 412, not 3) och flötsen nästan omedelbart hvilar på sandsten, upphöggs af denna i bottnen, så att tillråcklig orthöjd erhölls. I orterna stöttades vanligen taket med pitprops på ungefår 1*/2 meters afstånd från hvarandra. Arbetsrummen i Ofre grufvans etage åro sedan mera an 20 år otillgångliga. I Undre grufvans etage (»Nya undre grufvan») har brytningsmetoden fått betydligt modifieras efter lagrens olika måktighet, som varierar ganska mycket, samt efter den mer eller mindre branta stigningen och takhallens fastare eller lösare beskaffenhet. På sina stållen hafva orter med 4,75 meters bredd blifvit drifna och pelare med 10 à 15 meters sidor kvarlåmnats, under det att på andra stållen orternas bredd ej kunnat tagas större ån omkring 2,5 och 3 meter, hvarvid tillika pelarna gjorts mindre. Orthöjden var 1,5 till 5 meter. Vid orternas drifvande kvarlämnas takskiffern och den under kollagret befintliga svarta kolhaltiga skiffern, hvilka uppläggas såsom »packning» vid ena ortsidan. Afven grufstôttor måste for takets uppbårande anbringas. — Brytningen tillgår så, att »förskrämuing» göres i den svarta kolhaltiga skiffern (»kolleran») under lerlagret N:o 9 ’/a (se fig. 278), hvarefter detta och kollagret m. m. nedkilas och den underliggande ler- banken (leran N:o 10) borras och spränges med krut eller dynamit. Pelarna brytas dels dårigenom att de upprepade gånger genomtvåras med orter, dels genom deras omedelbara uthuggning från ena åndan till den andra, hela eller halfva bredden, under samtidigt anbringande fått bakefter af 1O-centimeters grufstôttor i 4 å 5 rader och med 30 centi- meters afstånd mellan stöttorna. Flertalet grufstôttor kunde sedermera borttagas, men Vs af hela antalet låmnades kvar. Pas från taket, dår detta ej var sårskildt stärkt, inträffade nästan omedelbart sedan förstämplingarna voro borttagna, dock aldrig så hastigt, att gruf- arbetarna behôfde springa undan; ofta stod taket 2 à 3 dagar. Från schaktet Jean Molin drefs i Nya undre grufvans lager en ort åt sydvåst i af- sikt att nå fram till midt under den punkt, där anläggandet af schaktet Trolle beslutats, och afseende att vattnet skulle vid schaktsänkningen kunna genom borrhål afledas till orten; vid ortdrifningen pâtrâffades emellertid omkring 130 meter från »Jean Molin» en for- kastning på hvars andra (sydvåstra) sida orten kom omedelbart in i John Ericssons flöts, sålunda angifvande, att lagren på forkastningens sydvåstra sida voro nedsjunkna omkring 5 meter under motsvarande lager på nordöstra sidan. Orten fortsattes hår ett par tiotal meter i sydvåstlig riktning såsom »stenort» i de ofvanom kolflôtsen befintliga sandstens- lagren, men därvid träffades ett flyts.andslager, som fyllde orten och omôjliggjorde dennas vidare framdragande. Till forklaring håraf kan ifrågasåttas, huruvida antingen sandstenen hade ett så ytterligt löst sammanhang, att den verkade som flytsand, eller berglagren voro genom forkastningen så mycket nedsånkta, att stenorten på ett visst afstånd från denna nådde de på den denuderade bergytan befintliga kvartåra jordaflagringarna, ungefarligen så, som fig. 284 å foljande sida i profil angifver. Någon nårmare under- sökning, huru hårmed förhöll sig, blef visserligen icke vid tillfållet utförd och hade kanske ej ens varit möjlig att utfora, men Öfveringeniör E. Ulfferss, om åtsports, anser, att rent kvartåra lager påtraflades, och att teckningen àskàdliggôr verkliga fôrhâllandet. — Schaktet