De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

STABBARP: GRUEBRYTNINGEN; 419 Trolle kunde sedermera i följd af stort vattentillopp icke afsänkas till så stort djup, att den nedre flotsen nåddes, men genom från schaktbottnen åt norr i kurrens stignings- riktning drifna stenorter träffades dock denna flots vid 60-metersnivån på ett afstånd af 40 à 50 m. norr om schaktet (jfr grufkartan). Forbindelse mellan grufrummen vid schabtet Trolle och dem vid »Jean Molin» erhölls sedermera genom en från förstnämnda schakt drifven stenort med utgångspunkt ungefar 180 m. nordvåst om schaktet. Inom den del af grufvan, som bearbetas från schaktet Trolle och hvarinom lagerstupningen år ovanligt brant, finnas flera bromsbanor, alla med en lutning af 1 på 4. »Nya undre grufvans» lager voro foremål för brytning under sammanlagdt 22 år, mellantider af stillestånd oberåknade. I hvilken grad de olika schakten hårunder voro i verksamhet, åskådliggOres å tablån, tafl. VIII i atlasen, hvarvid år att mårka, att brytningen i »Nya undre grufvan» angifves medelst den grofva, helt svarta linjen, brytningen i John Fricssons och Jean Molins flötser dåremot genom den gråaktiga, streckskuggade. I Stabbarps grufvas nedersta etage (»Nedersta grufvan») brötos lerorna N:o 12—17, de s. k. stjårnlerorna,1 genom ortdrifning från schakten Jean Molin och N:o II. Upp- fordringen skedde på vanligt sått genom hufvud- sakligast det förstnämnda schaktet. »Nedersta gruf- van» står i förbindelse med »Nya undre grufvan» dels genom en i den s. k. sammanbindningsorten 40 à 50 m. våster om schaktet N:o II anlagd broms- Fig. 284. Skisserad profilteckning visande an- taglig forekomst af kvartara aflagringar vid drifning af en stenort 130 à 150 meter sydvast om schaktet Jean Molin, Stabbarp. bana, dels genom en lodråt, brunnsliknande, med stege försedd afsånkning (ett genomslag) från ort till ort, 15 å 20 m. nordvåst om schaktet N:o II (se grufkartan tafl. 11 vid Br och St). Kommunika- tion mellan de båda etagerna kunde för ôfrigt lått åstadkommas genom drifvande af en eller annan våg med lindrig stigning i de blott c:a IV2 m. mäktiga berglager, som utgöra en skiljebank emellan etagerna. Arbetsrummen åro sedan åtskilliga år i följd af igen- slamning otillgångliga. Den underjordiska transporten af kol och leror fram till schakten utfördes med dragare. I »Undre grufvan» framfördes grufvagnarna till schaktet N:o II åren 1876— 1878 på utlagda plank utan spår. Sedermera försiggick utfrakten till schaktet Jean Molin på rålsbanor och en omkring 80 meter lång dubbelspårig rutschbana. Flera gånger hafva i Stabbarps grufva ras intråffat, som stråckt sina verkningar ånda upp till jordytan, hvarest fördjupningar i marken uppstått norr och nordvåst om schaktet N:o II, såsom å plankartan tafl. VI hår vid slutet synes. Det lilla ventilations- eller luftschaktet vid brytningsgrånsen c:a 100 meter norr om schaktet N:o II har egent- ligen sitt upphof i ett sådant ras. Flötsen går hår upp belt nåra emot berggrundsytan på hvilken de kvartåra losa jordlagren åro afsatta, och når en gång under brytningen ett ras intråffade, upprånsades det, tilis småningom en ventilationsoppning erhölls. Berg- måstaren F. Hoppe meddelar i sin relation för 1881, att schaktet N:o II då blifvit af- stångdt, emedan tvenne orter i narheten af schaktet instörtat, hvaraf en sådan saftning i 7 0 1 Se förteckningen öfver lagreu i Jeau Molins schakt å sid, 412—413.