De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

STABBARP: LERORNA OCH TEGELTILLVERKNINGEN. 423 i »Gamla ofre grufvan» af de ofvannàmnda båda flötserna »John Ericsson» och »Jean Molin» uppfordrades visserligen lerorna N:o 1—6, men de användes ej. Lerorna N:o 7 och 8 däremot, goda eldfasta leror, tjänade som råmaterial vid tillverkningen af eld- fast tegel. Under Nya undre grufvans flots ligga, jämte ett par lager af svart kolhaltig skiffer, lerorna 9’/2, 10 och 11 (fig. 282, sid. 415). Dessa prima leror brotos och anvåndes vid tegelfabrikationen likasom också de något litet djupare befintliga s. k. stjärnlerorna, N:o 12—16 (och 17?), hvilka brotos i en sårskild etage, den s. k. »Nedersta Grufvan». — Läget och utseendet af alla de ofvannämnda lerorna angifves genom den uppställning, med tillhörande noter, af lagerföljden i schaktet Jean Molin, som återfinnes å sid’ 412—413. Den svarta kolhaltiga skiffern under flotsen i »Nya undre grufvan», på platsen be- nämnd »kollera», låter med egen kolhalt bränua sig till chamott i »milor» och kom år 1880 till användning dels såsom chamott vid tegelfabrikationen, dels (mald och siktad) såsom magringsraedel i eldfast murbruk. — Lerorna N:o 9^2, 10 och 11 på Nya undre grufvans nivå ansågos vara bättre inom norra och nordvåstra delen af det brutna om- rådet an inom södra delen däraf, där de befunnos magrare samt orenade af sandkörtlar. vid östra och nordöstra gränsen i grufvan tyckas de taga slut (Bergmilstarerelationen für 1898). En del af lerorna (de ljusa) brändes till chamott i en sarskild chamottugn rym- mande 26 kubikmeter, en annan del ute i högar eller milor, ytterligare en annan del maldes rå. Vid bränning antaga Stabbarpslerorna i allmänhet en Ijusgul färg. De olika lerorna blefvo vid midten af 1870-talet analyserade och profvade i af- seende på eldfasthetsgrad m. m. af dåvarande Handelskemisten i Stockholm A. W. Cron- quist. Följande af hans analyser å Stabbarpsleror må hår anföras: Lera N:o 7. Lera N:o 8. Lera N:o O'/a. Lera N:o 10. Lera N:o 11. Rått prof. Glödgadt prof. Rått prof. Glödgadt prof. Rått prof. Glödgadt prof. Rått prof. Glödgadt prof. Rått i prof. Glödgadt prof. % % % % % % % % % Glödgnings forlast 13,3 — 11,9 — 13,43 — 11,98 — 14,11 — Kiselsyra 54,1 61,1 50,2 57,8 49,11 57,9 52,48 59,7 52,73 61,3 Lerjord 31,3 35,5 33,5 38,2 29,95 36,0 31,70 36,0 28,60 33,3 Järnoxid 1,5 1,8 2,1 2,4 1,92 2,6 1,40 1,6 3,07 3,5 Kalkjord 0,4 0,4 0,3 0,3 0,76 0,9 0,27 0,3 0,35 0,4 Talkjord spår spår spår spår 0,17 0,2 0,09 0,1 0,09 0,1 Kaliumoxid 0,9 1,0 0,9 1,0 0,08 1,2 0,85 1,0 0,78 1,0 Natriumoxid 0,2 0,2 0,3 0,3 0,61 0,8 0,00 1,2 0,28 0,3 Titansyra / ej be- 1 stämd ej be- stämd ej be- stämd ej be-1 stämd ( 0,30 0,4 0,10 0,1 0,10 0,1 101,7 100,0 99,2 100,0 90,33 100,0 98,87 100,0 100,11 100,0 Med rått prof afses prof torkadt vid + 100 à 105° C.