De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

STABBARPSTRAKTENS GEOLOGISKA BESKAFFENHET. 425 Sedan fabrikationen af eldfast tegel upphört vid Stabbarp, har dilr pågått malning och försäljning af eldfast lera från de befintliga forraden däraf. Samtidigt hafva andra fabrikationsgrenar inforts. Från 1905 till och med 1907 tillverkades ett hårdbrandt fasadtegel, s. k. mur-klinker, hvartill råmaterial erhölls dels ur de gamla affallshögarna som hopat sig vid schakten, dels ur ett dagbrott1 norr om schaktet Jean Molin efter afrymning af de ôfre kvartåra jordlagren, och från år 1908 pågår fabrikation af fals- taktegel af en kvartår lera, som genom slamning befrias från sten och grus i ett härför anlagdt slamverk med tillhörande 3 basslinger. Stabbarpstraktens geologiska beskaffenhet. Förutom de omedelbara upplysningar om lagerbeskaffenhet och andra geologiska fôrhâllanden, som det underjordiska grufarbetet lamnar, år det i förelig^ande fall hufvud- sakligen på uppgifterna från inom faltet utförda mer eller mindre djupa borrningar, som kännedomen om dettas geologiska beskaffenhet och innehåll kan grundas, hvilket ju måste vara en ganska vansklig sak i synnerhet då, såsom har, borrningarna utförts på olika tider delvis med fôrâldrade borrapparater och af olika personer, som måhånda hvar for sig haft skiljaktig uppfattning vid bedömandet af borrprofvens beskaffenhet m. m. Inom det in- mutningsomriiåe af 2,000 hektar,2 som det 1867 bildade första Stabbarpsbolaget (Nya Skånska stenkolsbolaget) disponerade, blefvo redan samma år ett tjugotal borrningar (N:o 11—28) utförda och åren 1874—1875 ytterligare 7 sådana (N:o 2.9—37), alla enligt den gamla, föga tillfredsstållande metoden medelst stångborr for band. Inom det nuvarande wfmaZsområdet nedslogos sedermera i grufvans omedelbara nårhet åren 1879— 1881 medelst maskinborrning (linborr) borrhålen N:o 40—47, dessutom gjordes en djup- borrning från bottnen af Jean Molins schakt, hvarom närmare meddelande låmnas i det följande. Flertalet af de ifrågavarande borrhålen åro så vidt möjligt till låget beståmda ocli utsatta på kartskiss och plan å tafl. VI vid slutet. Åtskilliga hafva af utrymmesskäl icke kunnat angifvas. De flesta nedgå icke djupare iln 10 å 30 meter under jordytan, det djupaste, N:o 47, 65 meter. Vid granskning och sammanstållning af borrningsresultaten för skilda borrhål visar sig ganska ringa öfverensstämmelse dem emellan, i följd hvaraf några såkra slutsatser svårligen kunna dragas angående de i olika delar af fåltet uppmårksammade kolflötsernas och ôfriga lagers samband med hvarandra. Men huruvida detta forhållande beror på 1 Rorande dagbrottet har Ingeniör Fr. Schmidt vid Stabbarp meddelat följande: »Öfverst ar en 3 meter mäktig moränlera (kvartär), som afbanas, därunder ligger en till rät-liassystemet hörande plastisk lera (klinker- lera) af 21/2 m. mäktighet samt ett 30—50 cm. måktigt lager lösa och dåliga, i luften hastigt vittrande sten- hol, hvarunder kommer 1 meter lera lika den foregående. Lagren gå liksom i vågor, de tunnas af och svalla upp med få meters mellanrum. Sårskildt galler detta stenkolslagret, som år alldeles oberåkneligt.» 2 För nårvarande omfattar Stabbarps gruffalt ett uimå/sområde af endast 368 hektar. Till sina grånser år detta angifvet på kartskissen ôfver trakten omkring Eslöf, tafl. VI vid slutet. ^-112370, S. G. U. Ser. Ca N:o 6.