De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

426 III. DE SÄRSKILDA GliUFVORNA OCII FALTEN. oregelbundenheter i själfva lagerföljden eller på felaktiga och mindre noggranna iakt- tagelser under själfva borrningsarbetet, hvarigenoin borrprotokollen blifvit oriktiga eller missledande, torde vara omöjligt att afgüra. Sannolikt göra sig båda orsakerna i högre eller lägre grad gilllande. För öfrigt är det från själfva arbetet i grufvan kändt, att så- väl kol- som sandstens- och lerlagren där äro fôga bestandiga och uthålliga i afseende på mäktighet m. m. Att döma af borruppgifterna tyckes det som skulle de i grufvan brutna kol- och lerlagren hafva inom södra delen af Stabbarps utmålsområde antingen åndrat karaktår eller upphört eller också vara genom forkastningar nedsånkta till större djup. I borr- hålet N:o 27 med ett djup af 48 meter träffades intet kollager, hvaremot i borrhålet N:o 29 långre norrut, 53 m. djupt, funnos 4 kollager, det öfversta 35 m. under jordytan. I de strax utanför Stabbarps utmålsområde, soder om schaktet Trolle belägna borrhålen N:o 31 och 33 (se kartskissen å tafl. VI vid slutet), hvilka neddrifvits till resp. 47 och 53 m. djup genom till största delen lager af grå och hvit sandsten, säkerligen tillhörande rät-liassystemet, träffades ingen kolflöts. I N:o 30, beläget sydvåst om schaktet Trolle och tegelfabriken, c:a 60 meter djupt, är ett kollager af 21 cm. mäktighet genomborradt 34 meter under jordytan; for N:o 32 alldeles invid tegelfabriken angifvas däremot 6 skilda kollager liggande mellan 24 och 56 meter under jordytan. I borrhålet N:o 41 något norr om tegelverket, 32 meter djupt, fanns icke stenkol ej heller i N:o 42 söder om samma verk och på ringa afstånd från N:o 32 med dess sex kollager. Egendomligt är, att for borrhålen N:o 36 och 37, c:a 30 och 38 m. djupa och belägna på ett afstånd af endast resp. 74 och 45 m. våstnordvåst från Jean Molins schakt, borrjournalerna icke angifva någon kolflöts, ehuru i schaktet 4 kolflötser åro blottade. I borrhålet N:o 47 omkring 650 m. V eller VNV om Jean Molins schakt synas alla de i grufvan brutna lagren förekomma, men kollagren betecknas i borrprotokollet såsom svart, kolblandad lera, tydande på en här intrådd försämring hos kolen. Detta borrhål år af intresse därför att det tyckes hafva genomträngt alla härvarande rät-lias- lager och vid 65 meters djup under jordytan (ungefår 22 m. under Nya undre grufvans lager) tråffat rod lera, hvilken Vål får tolkas såsom tillhörande keupern. Röd keuper- lera har enligt borruppgifterna också tråffats vid c:a 31 meters djup under jordytan i borrhålet N:o 22 norr om schaktet N:o II sedan råt-liaslager med tre lager kol genom- gåtts.1 Borrhålen N:o 13, 18, 19, 23, 26 och 43, ôster och norr om grufvan, hafva borrats i silurisk lerskiffer liggande omedelbart under några få meter kvartåra jord- aflagringar. Sådan skiffer, den ljust blågråa, vanligen kalkhaltiga, öfversiluriska Colonus- eller Cardiolaskiffern (jfr sid. 7 och 8), år för öfrigt blottad flerstädes i traktens mårgel- tag och brunnar. A kartskissen tafl. VI samt å den geologiska kartan tafl. 1 i atlasen åro sådana platser angifna medelst små snedtstående kors. 1 I samband harmed må nämnas, att i och väster om schaktet II forekommer å »nedersta grufvans» nivå, 30 meter under nollplanet, en dels rod, dels rodflammig lera (Lera N:o 17), ett fOrhållande som hantyder på att en del af lagerserien under donna nivå måhftnda tillhör keupern, om än icke så typiskt utbildad som vid ôfriga platser i Skåne, där denna formation ar künd.