De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

430 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH KÄLTEN. sydvâst om Eslöf, viel Kristineberg i Borrlurida socken och Slättäng i Örtofta socken gifva ingen upplysning om berggrundens beskaffenhet; de voro blott ett par tiotal meter djupa och nådde icke till bottnen af de lösa jordlagren. Bosarp. (Härtill tafl. VIII samt tafl. 2, 11, 12 och 14 i atlasen.) Bosarps eller Boserups gruffält, inom hvilket sedan midten af år 1908 allt grufarbete år nedlagdt,. utgöres af 5 utmål om tillsammans 62 hektars areal på Bosarps fideikommiss ågor inom Risekattslösa socken. Det omslutes på alla sidor af till Billes- holms grufva hörande koncessionsområden, Charlottenborgskoncessionen och Boserups- koncessionen, såsom af kartskissen fig. 126 å sid. 205 synes. Faltet har utan afbrott bearbetats allt sedan år 1864, således 44 år, dels och långsta tiden genom dagorter, dels sedan 1889 genom schakt. Detta forhållande åskådliggOres af tablån tafl. VIII vid slutet. Brytningskvantiteterna for de olika åren åro grafiskt framställde å tafl. 12 i atlasen, och å sid. 97—98 åro några historiska data anförda. Enligt S. G. Hermelin1 hade man redan omkring år 1773 kånnedom om stenkols forekomst hårstådes. Grufarbetet bedrefs till slutet af år 1888 från dagorter, Drottning Lovisas dag- orter, som upptogos i sidorna af den i norr—söder längs utmålsområdets östra del fram- strykande, åt norr sakta sluttande dalgången, å hvars botten flyter det lilla vattendrag, genom hvars uppdåmning den söder invid Kalmarmöllan befintliga kvarndammen uppstått (se tafl. 2 i atlasen). I våstra dalsidan åro minst 10 dagorter indrifna, längs hvilka de brutna stenkolen och kanske en del »berg» uttransporterats till dagen. Vinkelrätt mot dessa hufvudtransportorter drefvos arbetsorterna och vinkelrätt mot dessa andra dylika, hvar- igenom rätvinkliga kolpelare, 20 X 27 à 35 m., bildades. Orterna gjordes i midten, där vagnväg framgick, ungefår 1 meter hoga med något större bredd; på omse sidor härom uthöggs endast kolflötsen, 1 meter in från hvarje sida. Antalet dagorter på däldens östra sida var åtminstone 4, tre norr om Kalmarmöllan och en söder dårom, men af de förra ligga åtminstone de två nordligaste utanför Bosarps grufvas område. Emedan lagren luta svagt åt våster (omkring 5°) och brytningen således på västra sidan måste gå »på stupet», hafva rånnor dår måst upphuggas i orternas botten för grufvattnets afledande till dal- gången, men sedan en sårskild dagort, den s. k. vattenorten (se tafl. 11 i atlasen), blifvit anlagd längst i norr, där kolflötsen innehar en något lägre nivå, har grufvaltnet i all- månhet tagit sig våg dit. På några ställen i grufvan har det dock varit nödvändigt att gräfva »sumpar» för att i dessa uppsamla vattnet och darifrån pumpa upp det till högre nivå, hvarifrån det kunde utrinna i vattenorten. Från arbetena i dalgångens östra sida afrann grufvattnet naturligen själfmant i lagerstupningens riktning. 1 »Om Boserups stenkolsgrufva och öfriga stenkolsförsök uti Skåne», K. Vet. Akad. Handl. 1773.