De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

434 IH. DE SÄKSKILDA GRUEVOKNA OCH FALTEN. mäktig. Såsom af grufkartan synes, har brytningen å nedre flötsen icke sträckt sig längre åt sydost från schaktet an 250 meter; bergmästarerelationen för 1903 uppgifver också, att flötsen »upphört» på omkring detta afstånd från schaktet åt detta håll, och i en af de till Kommerskollegii Grufkartekontor insända beskrifningarna till kompletteringsblad såges, att all brytning från Bosarps schakt afslutades (den 20 juni 1908), emedan det ansågs, att från detsamma »icke något niera brytvärdt fanns kvar att taga». Arbetareantalet utgjorde under dagortsarbetenas tid 20 à 30, hvaraf 10—14 kol- huggare, men det ökades så småningom, sedan brytningen från schaktet kommit i gang, och uppgick åren 1901 och 1902 till i allt 64 man, hvaraf 50 under jord, af hvilka 40 voro kolhuggare. Härefter intrådde en minskning, så att antalet kolhuggare nåst sista året grufvan var i verksamhet utgjorde endast 20. Arbetseffekten, d. v. s. kvantiteten kol och lera, som i medeltal per kolhuggare och dag brôts i nedre flötsen, utgjorde under grufvans 6 sista verksamhetsår (1903—1908) 8,2 hl. kol och 2,8 hl. lera, summa 11 hl. Per man och dag utbröts dårvid af flötsen en areal af l,o—1,4 kvadratmeter. Den årliga brytningskvantiteten af kol och lera tillsammans varierade på sista tiden mellan 78,009 hektoliter år 1803 och 50,360 hl. år 1907, och dårvid utgjordes de olika årsbeloppen till ungefår två tredjedelar af stenkol och till en tredjedel af eldfast lera. På hvarje kvadratmeter flöts erhölls omkring 8 hl. stenkol och 472—572 hl. lera. Den under hvartdera af åren 1903—1907 utbrutna arealen utgjorde respektive 7,762, 6,220, 6,128, 5,850 och 4,220 kvadratmeter, allt enligt uppgifter i Bergmåstarerelationerna för samma år. — Stenkols- och leruppfordringens storlek för hvarje år af Bosarps grufvas tillvaro år, angifven i ton, framstålld å tabellen f i bilagan Ä. Såsom af grufkartorna å tafl. 11 i atlasen synes, åro vid arbetena i Bosarps grufva iaktlagna flera förkastningar stråckande sig i den ganska ovanliga riktningen SSV— NNO längs de från schaktet utbrutna områdena i såvål ofre som nedre kolflötsen. De hafva emellertid icke åstadkommit något nåmnvårdt hinder för grufbrytningen. Den västligaste forkastningen, som framstryker på ett afstånd af c:a 100 meter öster om schaktet, har en sprânghôjd af 1,2 till 1,5 meter och lagren på östra sidan ned- sånkta. Ungefår 50 m. långre osterut löpa två parallella förkastningar helt nära hvar- andra, af hvilka den första sänkt lagren öster om sig, den andra lagren på västra sidan, dock icke mera ån 0,5 m. för den förra och 1,2 m. för den senare; en liten s. k. grafsänka har således bildats emellan dem. Nordligast inom brytningsområdet i nedre kolflötsen träffades vid drifning af en hufvudort en i den mera vanliga riktningen NV— SO gående fôrkastning, på hvars andra sida berglagren befunnos nedsänkta, enligt upp- gift sannolikt 6 meter. Denna år tydligen en fortsättning åt NV af den forkastning, som i samma riktning öfvertvärar en af de nordligaste dagorterna i ofre flötsen på västra sidan af dalgången norr om Kalmarmöllan (jfr grufkartan, tafl. 11 i atlasen) och äfven iakttagits i dagortsarbetena på den ifrågavarande dalgångens östra sida. — I den nyssnämnda nordliga dagortens arbetsrum, ett godt stycke in från ortgiman, har, enligt uppgift af gruffogden på platsen E. Nilsson, beträffande kolflötsen iakttagits det ganska ovanliga lagringsfôrhâllande, som fig. 292 utvisar. Flötsen andrade sig nämligen så, att under en viss sträcka 3 särskilda kollager uppträdde åtskilda af svart lera, c:a 60 cm.