De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

442 HI. DE SÄRSKILDA GRUEVORNA OCH FALTEN. tydliga marken efter dessa gamla arbeten iakttagas, såsom t. ex. trattformiga fördjupningar (3—6 m. djupa) efter igenrasade schakt samt vid dagortsniynningarna hopade berghögar. A kartan, tafl. 3 i atlasen, åro dessa gamla schakt och dagorter så vidt môjligt angifna. De norr vid Tinkarp belågna schaktlämningarna härröra troligén från »Grefvinnan De la Gardies kolverk» under senare hälften af 1660-talet, de nordvåst om Palsjö gard från Bergsinspektoren Caspar Schmidt (Schmitt?) vid ungefar samma tidpunkt. Drifna af skottar sagas de dagorter vara, af hvilka låmningar ånnu åro synliga i landafsatsen strax soder oui de sistnämnda schakten, öster om Pålsjo schakt N:o 2 (se kartan); platsen kallas ånnu i dag »Skottabacken». En af Berginåstaren Anton Swab år 1737 uppråttad karta ôfver belågenheten af de gamla grufarbetena vid Helsingborg 111. 111. år framstålld å tafl. 11 vid slutet. Stenkolsbrytning på hafsbottnen. Alltifrån åldre tider ånda till senaste årtionden har vid tillfallen af lågt -vattenstånd stenkol uppbrutits från en å den grunda strand- bottnen vid och norr 0111 Helsingborg blottad kolflöts. På sju olika stållen längs kusten har så skett, samtliga med ett litet svart kors angifna å kartan tafl. 3 i atlasen. Det sydligaste stållet var väster 0111 stadens norra del, midtför vågen till Hälsan, där seder- mera genom utfyllning ett icke ringa kajområde bildats och den norra stora hamn- bassången anlagts. Den nordligaste platsen år belågen c:a 1 km. soder 0111 Kulla Gunnars- torp och tyckes jåmte ett par andra hafva anlitats redan i förra hälften af 1700-talet (tafl. Il vid slutet). — Huruvida de å strandbottnen vid de olika platserna brutna kolen tillhöra en och saninia flöts eller flera dylika har icke kuniiat med full beståmdhet af- göras. De i nårheten af Pâlsjô schakt N:o I upptagna kolon härröra tydligen från den i detta schakt och i »Piltack», »Kristian» och »Gustaf» brutna flotsen; de kol, som upp- hämtats utanför kusten vid Pålsjo, Tinkarp och Sofiero, stå dåremot troligtvis i närmare samband med flotsen i de gamla schakten och dagorterna öster dårom. Utredandet af den geologiska lagerbyggnaden vid Helsingborg och i trakten dåromkring inöter ganska stora svårigheter och kan icke sågas ånnu hafva lyckats, kanske hufvudsakligen på grund af förhandenvaron af ett stort antal större och mindre forkastningar, utsträckta såval parallellt med kusten som i dårifrån afvikande riktningar. Vid de hår på 1860- och 1870-talen verkstållda borrningarna och schaktsånkningarna har kanske icke heller tillråcklig omsorg af vederbörande ågnats åt granskningen och bedöman- det af de genomgångna berglagrens utseende och beskaffenhet, i följd hvaraf en jämförande sammanstållning af de insamlade uppgifterna i hög grad forsvåras och i många fall omöjliggöres. Emellertid framtråder berggrunden på flera stållen blottad i dagen, och for hvad som dår kunnat iakttagas saint från grufarbeten och borrningar erfarits skall här i korthet redogöras. För lokalisering hånvisas till kartan, tafl. 3 i atlasen. Hvad nu sår- skildt den från schakten Piltack och Kristian brutna grufvan och dennas nårmaste om- gifning betråffar må nämnas följande. C:a 7 m. väster om Piltacksschaktet tråffades en i N—S eller NNV—SSO utstråckt forkastning och ungefår 80 m. öster om samma schakt, emellan detta och »Kristian», en annan dylik, båda med lagren på våstra sidan nedsänkta, dock ej mera ån att grufarbetet kunde utan afbrott fortgå. Lagren nedsänkta på sin