De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HELSINGBORGSTRAKTEN: LÄGERBYGGNADEN. 449 Att döina af nämnda längdprofil höja sig lagren med svag stigning mot väster och utgå efter hand i dagen under jordbetäckningen samt tyckas tillika åt det hållet aftunnas, så att vid borrhålen 5 och 6 samt i sjålfva dalsidan mot Halsan endast den nedersta af de tre kolränderna finnes i behåll. Troligen motsvaras denna lägsta kolrand af det lilla lagret F (svart kolhaltig skiffer) i profilen, fig. 29G, vid landsvågen på Hålsans västra sida. I Helsingborgs nuvarande södra hamnbassäng, som anlades åren 1878 och 1879 genom gräfning och sprängning å den grunda strandbottnen, befanns berggrunden utgöras af till den kolförande formationen (rät-lias) hörande sandsten och sandstensskiffer under en 3—4 meter mäktig betäckning af sjösand och grus, enligt hvad arbetets ledare Ingeniör Dunker vid besök på platsen meddelade. Lagren åro svagt lutande åt SV eller VSV. Sandstenen liknar den vid Slottsgatan och S. Storgatan (se fig. 298) på något högre nivå upptrådande. Olikformig lagring visade sig i den under arbetet torrlagda bassangens lodrätt nedsprängda östra vågg, så som den vid tillfållet aftecknade profilen fig. 297 angifver. Sand- stenen och sandstensskiffern ar i allmänhet lös och lått sönderkross- bar. I 1) forekommer ett litet åt Fig. 297. Profil i östra vaggen af Helsingborgs södra hamnbassäng under byggandet år 1878. a Hvit, finkornig, lös sandsten, något kaoliniserad, afdelad i 6—15 centi- meters bankar medelst tnnna ler- oali kollameller. Innehåller små kak- formade konkretioner af lerjärnsten. b Mera skifforartad sandsten, sandstensskiffer, med tätare liggande och tjockare lerskikt. Öfvergär uppåt i lerig sandstensskiffer, c. åndarna utkilande konglomeratlager (1,2 m. långt och 12 cm. mäktigt), hvars små rundnötta bollar syntes enbart bestå af brun lerjärnsten. Sandstenen, resp. sandstensskiffern, innehåller hår och dår små tunna kolrånder, foga långa och af en eller annan centimeters tjocklek. Åtskilliga fossila våxter åro hår funna, dock enligt Nathorst icke tillråckligt betecknande för att hänföra af- lagringen till någon fôrut kånd zon. Huru långt ut i Öresund den stenkolsforande formationen sträcker sig känner man ej; på den danska sidan återfinnes den emellertid icke, ty vid Helsingör har enligt John- strup kritformationens Saltholmskalk vid borrning anträffats omedelbart under den kvar- tåra, nåra 22 m. mäktiga jordbetäckningen. Vid Slottsgatan, ledande från Södra Storgatan upp till platån vid Kårnan, syntes sommaren 1878 de lager blottade, som åskådliggOras å följ. sida. Sandstenen a, i hvilken skifferleran b bildar ett åt SV utkihinde lager, underbåddas vid den å fig. 298 synliga trappans fot af en rostgul, tåmligen hård sandsten med små järnoxidrika, hårda skikt. I båda slagen forekomma tunna (6—9 mm.) kolrånder. Sandstenens mäktighet från trap- pans fot till dess öfre synliga del torde vara 6 å 8 meter. Skifferlagrets höjd öfver hafs- ytan år enligt barometerafvägning c:a 15 m. Lagren a och b hafva, som af teckningen synes, ett nåstan horisontellt låge, lagren c, (I och e, hvilka for öfrigt åro obetydligt blottade, stupa brant mot SV, màhânda i foljd o ç,a0on foikas tn m^. Un^efår vid gränsen mellan den nedre hårdare gula sandstenen och den öfverliggande framspringer ur bergvåggen en rikligt gifvande 1)1—112670. S. G. U. Ser. Ca, K:o (i.