De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning
Forfatter: Edward Erdmann
År: 1915
Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6
Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
Sted: Stockholm
Sider: 633
UDK: St.f. 553 Erd
Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.
Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
450
III. PE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN.
Södra Storgatan) åro två c:a 1,5 m. höga och 1 m.
Fig. 298. Skarning i södra sidan af Slottsgatan, soder om Kärnan
i Helsingborg. 1878.,
a Finkornig, hvit sandsten, lös; synlig mäktighet 3,5—4,5 m.
b Sandig, skifvig skifferlera (växling mellan sandstens- och lerskikt) 30 cm.
c Sandig skifferlera, något liknande b. Synlig mäktighet 30 cm.
d Kolsvärta eller kolblandad svart lera, ej olik lagret j? vid Hälsan; 3—4l/i cm.
e Grå lera eller skifferlera: synlig mäktighet 15 cm.
j Jordbetäckning.
kålla. ■— I den lösare, hvita sandstenen hår (vid apoteket i hörnet mellan Slottsgatan och
ida dagorter sedan lång tid in-
drifna, den ena nästan rakt i öster
och enligt uppgift 30 m. läng,
den andra, gående i sydlig rikt-
ning, kanske lika längt, vid be-
söket 1878 alldeles igentäppt i
sin åt Slottsgatan utmynnande
öppning. Angående åndamålet
med dessa dagorter kunde ingen
upplysning erhållas. Någon kol-
flöts syntes ej.
Långre soder ut, vid egen-
domen N.-o 45 Södra Storgatan,
norr om Stadsparken (Krookska
planteringen), finnas likaledes gamla underjordiska gångar uthuggna. Rörande dessa må
från anteckningarna vid besök på platsen sommaren 1878 följande hår meddelas:
Genom en dagöppning vid foten af landafsatsen inkommer man i en 1,3—1,5 m. hög och nagot mera
an 1 m. bred, i nordlig eller nordvästlig riktning uti sandsten och skiffer eller skifferlera drifven ort, som kan
följas ungefar 60 meter eller mera innan den upphör. Från ortens östra sida utgrena sig tvenne sidoorter;
den ena börjar vid pass ett tiotal meter från dagöppningen och utvidgar sig ett stycke inåt till ett ganska vid-
sträckt och närmelsevis 4 à 5 m. högt rum, hvilket dock knappast var tillgängligt pa grund at en massa under
årens lopp från taket nedrasade sandstens- och skifferstycken, som till stor del uppfyllde ingången. Den andra
sidoorten börjar längre in i berget och tycktes vara af icke obetydlig langd. Visserligen visade det sig nästan
omöjligt att utan forutgående bortskaffning af de nedrasade skiffer- och lerhögarna framtränga längre än ett
60- eller 70-tal meter däri, men vid belysning från medförda lampor kunde dock iakttagas, att den sträcker
sig åtskilligt längre in i berget. Förstämplingar af timmer och bräder äro anbragta för takets uppbärande,
men dessa förskrifva sig från en tid mycket yngre än själfva ortens anlaggning. Hvarken bland de i dagen
utgående sandstens- och skifferlagren eller i de genomsökta orternas vaggar kunde ringaste spar af nagon sten-
kolsrand upptäckas, och det synes därför troligt, att har icke foreligger något gammalt arbete för stenkols
vinnande. En stundom framställd formodan att gångarna skulle på underjordisk vag hafva stått i forbindelse
med Kärnan torde icke hafva någon sannolikhet för sig. Sidoorten N:o 2, hvilken synes vara den längst drifna,
sträcker sig i ostlig riktning, således rakt motsatt det håll, hvaråt Kärnan är belägen. Tankbart vore att
gångarna med sina utvidgningar anlagts i ândamâl att tjäna som forvaringsrum för dyrbarheter m. m. vid krigs-
tillfällen. Att uttala något omdörne om de ifrågavarande ortarbetenas ursprungliga ândamâl torde emellertid
alltid vara förenadt med stora vanskligheter.
I gamla räkenskapsböcker rörande Grefve E. Ruuth’s fabriksanläggningar i Helsingborg aren 1800
1814, nämnes om sprängning i Källarorten, om ortsulans upphuggning, om ortbeting i Vattuorten m. m.,
hvarigenom man föranledes undra, huruvida uttrycken afse de nyssnämnda ortarbetena norr om Stadsparken.
Vid de sprängningar i platåbranten, som verkstålldes åren 1907 eller 1908 för an-
bringande af en elevator från Stora torget upp till »Terrassen» å platan vid Kärnan,
iakttogs att berggrunden vid och något ôfver torgets nivå utgjordes af en synnerligen
karakteristiskt utvecklad, tydligt strimmig skifferlera, i tvärbrott framteende en oupp-
hörligen upprepad växling af linsforinigt utkilande, 2—5 min. tjocka lameller eller små
skikt af Ijus, finkornig sandstensmassa och mörk lera. Skifferlera är för ôfrigt blottad