De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HELSINGBORGSTRAKTEN: HELSINGBORGS ÅNGTEGELBRUK. 451 vid vågen upp till läroverksbyggnaden på platån, SSO om Kärnan, sandsten däremot vid Eneborg. I en lerskiffer uti en nuraera ej tillgänglig skårning (sandstenar här öfvervägande), dår trappan från Stora Torget leder upp till Kärnan, fann J. Ciir. Moberg 1 hösten 1902 några musslor, som angifva, att lagret hår troligen har sin plats inellan pullastrabanken och mytilusbanken (se schemat öfver de fossilförande zonerna inom råt-lias, sid. 35—36). Öster om stadens södra del inbjuda de vid Helsingborgs ångtegelbruk öppnade lertagen eller lerbrotten tillfallen till studium af den stenkolsförande formationens hår uppträdande lager. Fig. 299. Situationsskiss öfver lerbrotten vid Helsingborgs ångtegelbruk. Vid A, helt nära själfva tegelbruket, togs lera i slutet af 1870-talet. — B och C angifva lerbrottens utseende vid besöken 1883 och 1884; brytning pâgick då längs b —b och c—c. Från C fortgick brytningen sedermera i riktning mot öster och sydsydost, hvarigenom brottet D bildades. Sommaren 1908 pågick brytningen i gafvelvaggen e och en stor del af lângvâggen d—d. De äldre brotten B och C voro då delvis igenfyllda med från D afbanad jord, g grop gråfd å brottets botten. f forkastningslinjer. Fig. 299 visar ungefårliga storleken och låget af de sårskilda brotten efter en år 1908 utan mätningsinstrument gjord planteckning; fig. 300—303 angifva lagerbeskaffen- het, lagerställning och forekomst af förkastningar m. m. enligt vid besôk under olika år gjorda iakttagelser. Det år egentligen skifferlera som brytes, ej lera i vanlig mening. Skifferleran år grå, tydligt skiktad och nästan alltigenom försedd med mer eller mindre talrika dels 1 »En marin fauna från Kärnan i Helsingborg». Geol. Fören. Förh. 1907, bäft. 5.