De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

RÄT-LIAS: SKÂNES STENKOLSFÖRANIIE FORMATION. 29 olika platser förekommande flötserna m. m. till skilda zoner, hvar och en karakteriserad af en beståmd flora. Enligt Nathorst1 lämna de fossila våxterna följande vitsord: a) Nedre flotsen vid Höganäs, Billesholm, Bjuf och Skromberga samt lerlagret N:o 10 på »Nya undre grufvans» niva vid Stabbarp aro samtidiga och tillhöra den nåst äldsta kända växtförande zonen i Skåne. (En ündâ äldre zon — en växtförande lera eller skifferlera — uppdagades af Nathorst år 1886 omkring 1,5 m. under nedre flotsen vid Bjuf.) b) Billesholms, Bjufs och Skrombergas öfre flöts, flotsen i Lovisas dagorter vid Bos- arps grufva, »Nya undre grufvans» flöts vid Stabbarp samt möjligen den i schaktet Adolf Rosen vid Vallåkra fordom brutna flötsen åro samtidiga och tillhöra den nårmast yngre växtförande zonen. Huruvida Grefvinnan Ruuths flöts vid Höganäs tillhör samma zon, eller är något åldre, har af brist på fossil i densamma icke kunnat afgöras. c) Därnäst yngre år Jean Molins flöts vid Stabbarp och måhånda äfven den flöts, som förr brutits i schakten strax norr om Helsingborg.2 d) Yngre an de kolfiötser, som låta beståmma sig medelst de tossila våxterna, år John Ericssons flöts vid Stabbarp. Genom Nathorsts förutnämnda undersôkningar af formationens fossila våxtlåm- ningar år det kåndt, att Skåne under den rätiska tiden var bevuxet med en yppig tropisk vegetation, hvilken, liksom alla andra lånders floror fran motsvarande tid, var sammansatt af kårlkryptogamer, cycadofyter, ginkgoväxter och barrträd. Loftråd och öfverhufvud dikotyledona växter saknades, emedan sådana ännu ej utvecklats på jorden. Våxtrikets lågre afdelningar voro däremot så mycket kraftigare representerade och med ett större antal arter an alla från andra lånders liknande aflagringar hittilis Icånda. Någia meddelanden rorande de fossila våxterna må efter Nathorst " hår anföras: Af kårlkryptogamer åro ormbunkar (Filicales) dominerande. De egentliga orm- bunkarna från denna tid råkna många slåkten med nåtådriga blad, såsom Clathi optei is, Camptopteris (fig. 26, sid. 31) och Dictyophyllum, af hvilka i synnerhet det sistnämnda upp- tråder med flera arter (figg. 27—29), bland hvilka Dicty ophyllum exile (fig. 27) år utmärkande för de äldsta växtförande lagren, D. Nilssoni (fig. 28) for de yngsta (Pâlsjô N vid Hel- singborg). Till ormbunkarna hora också Lepidopteris (fig. 31), Thaumatopteris (fig. 32) och Cladophlebis (fig. 33) samt många andra. Till vattenormbunkarna hörde, enligt N., antagligen slåktet Sagenopteris (figg. 24 och 25), »som med olika arter forekommer inom nåstan alla horisonter». Bland öfriga kärlkryptogamer voro de fråkenartade represen- terade dels genom det ännu lefvande fräkensläktet (Fquisetuni), dels genom det (alamites nårstående slåktet Neocalamites (Schizoneura) (fig. 34) med ledade stammar och i ledeina 1 »Om de växtförande lagren i Skånes kolförande bildningar och deras plats i lagerserien», S. G. U. Ser. C, N:o 44 och Geol. Foren. Förh. Bd V, N:o 6 samt »Beskrifning till kartbladet Trolleholm», S. G. U. Ser. Aa, N:o 87, sid. 33. 2 A. G. Nathorst, »Floran vid Höganäs och Helsingborg», K. Vet. Akad. Handl. Bd 1G, N:o 7 samt S. G. U. Ser. C, N:o 29. 3 I S. G. U. Ser. Ai, a. »Beskrifning till blad 1 & 2.» 1904.