De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HELSINGBORGSTRAKTEN: BORRBRUNNAR MED SALTVATTEN. SOFIAKÀLLAN. 459 Genom kokning i vacuum samt därefter tillsats af citronsyra och fortsatt kokning i vacuum erhöllos ur vattnet följande gaser, uttryckta i volymprocent af vattnet: Meter. 2,07. Jord och sten. 50 Ljusgrå skifferlera deller skiffer) 17,63. Grå skiffer. 6,36. Rod kenperlera. 4,03. 90 12,77. Sandsten. 10,40. Sandblandad lera, morkgrå. 0,30. Stenkol. 12,46. Sandsten. 1,20. Mycket hårdt lager. 7,86. Sandsten. Spår af kol. 0.75. 0,58. Morkgrå lera. Sandsten. 5,02. Svartgrå lera eller skifferlera. 3,00. Skiffer (eller skifferlera). Kolsyra......................................................4,ii % Kolväte (uteslutande, eller nästan uteslutande, metan). . . 3,74 » Kväfgas .............................•.......................0,48 » Kolsyremängden uttryckt i gram ar 0,8036 på 10,000 gr. vatten, eller ungefar dubbelt så mycket, som i de ofvan anförda karbonaterne. Afdunstningsåterstoden, torkad vid 180—190° C., utgjorde 142,69 på 10,000 vatten. Alkalescensen, beraknad som Na2 CO3, var 1,065 på 10,000. Mångden klor + brom + jod, bestämd genoni titrering och beraknad som Cl, var 85,91 på 10,000. Mängden kalk + strontium, fällda som oxalat och beraknade som Ca 0, var 4,726 på 10,000. Den fria gasen, som uppstiger i vattnet, utgöres af metan (78,15 %) och kväfgas (21,73 %) samt försvinnande små spår af kol- syra och möjligen ett ringa spår af syrgas. Enligt Mörner liknar Sofiakällans vatten mest det från Kreuznach, Elizabethquelle. »Säväl med afseende på de upplösta salternas art som deras mängd förete dessa båda vatten stor likhet. Båda äro de fria från sulfater och innehålla öfvervägande klornatrium, jämte klorkalcium och små mängder andra klormetaller, äfvensom brom- och jod- metaller. De förefintliga baserna aro i hufvudsak de samme i båda vattnen. Båda hafva eudast en svag alkalescens.» (Ur analysintyget i broschyren »Halsobrunnen Hälsen och Helsingborgs hafsbad». Helsingborg 1890. 8:o.) Vid jämförelse inellan Sofiakällans vatten och vattnet från den förut omnämnda borrbrunnen vid Kullagatan finner man följande öfverensstäm- 2,07. 1,93. 0,46. Kenpersandsten. Rod och grå kenperlera. Mycket los kenpersandsten. melser: Halten af klornatrium ar hos såvål det ena det andra störst, dårnåst halten af klorkalcium dårnåst af klormagnesium. Egentliga vikten år vattnet i Sofiakållan 1,01045, vid Kullagatan l,on; som och hos Fig. 308. Vertikalskarning genom lagren i brunnsborrning vid Halsan i Helsingborg; den s. k. Sofiakällan. Skala 1:600. Det sali- niska vattnet uppstiger från keuperlagren vid ». dunstningsåterstoden (= saltmångden) ar å förra stället 1,4269 %, å det senare 1,42 %. Båda vattnen afgifva gas. — Ehuru den Santessonska analysen å vattnet från Kullagatan (sid. 457) af lätt insedda skål icke år så minutiöst utförd som den Mörnerska å Sofiakällans, så synas likheterna inellan dem antyda, att vattnet på bågge stållena sannolikt åfven ungefår enahanda sammansåttning. Måhånda med saltvattnet i Fisktorgets borrbrunn. Lagerföljden i Sofiakällans borrbrunn år framstålld dock de ofvan päpekade har samma ursprung och år så också forhållandet å fis. 308. Oaktadt c:a 80 meter af den kolförande formationens hårvarande nedre del genomborrats har blott en