De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

460 UI. PE SÄRSKILDA GRÜFVORNA OCH FALTEN. enda liten kolflöts, 30 cin. mäktig, iakttagits, nämligen vid 26 meters djup under jord- ytan, c:a 55 meter ofvanför det vid ungefär 80 meters djup vidtagande triassystemets röda keuperleror och sandstenar. Hela denna niera än 50 meter mäktiga del af formationen synes således här i Helsingborgstrakten icke innehålla några kolflötser. Endast »spår af kol» har inom dessa lager vid borrningen uppmärksammats, nämligen vid omkring 46 meters djup. Lervarutillverkning. I Helsingborg fanns redan vid slutet af 1700-talet en på rät-liasformationens leror grundad lervaruindustri. År 1797 anlade nämligen Grefve E. Ruuth en lerkärlsfabrik härstädes, vid hvilken tillverkades utom saltglaserade hushålls- kärl (omkring 20 olika slag) äfven eldfast tegel, smältdeglar och diverse leksaker. Rå- materialet togs dels från Tjörröd nära Höganäs, dels från Tinkarp norr om Helsingborg. Tillverkningsvärdet vid Helsingborgs lerkärlsfabrik utgjorde under 1830-talet 9,000— 12,000 kronor årligen; vid slutet af 1860-talet hade det minskats till omkring 6,000 kronor och vai under ar 1880 endast något niera än 4,000 kronor. Fabriken tillverkar numera blott hushällskärl. Sedan 1870-talet finnes i Helsingborg ytterligare en fabrik for saltglaserade lerkärl; äfven denna använder samma lera från Tinkarp som den gamla fabriken jämte lera fran Höganäsbolagets lertag vid Danhult. Värdet af tillverkningarna vid båda fabrikarna tillsammans har uppgifvits somliga år vara omkring 15,000 kronor. Vid tvenne sedan åtskilliga år nedlagda tegelbruk, Pålsjo tegelbruk och Pålsjo nya tegelbruk,1 båda belägna något norr om Helsingborg nära landafsatsen, bearbetades likaledes den här ifrâgavarande formationens lera och skifferlera, tagna dels i själfva platå- branten, dels i grunda lerbrott uppe vid schakten Piltack och Kristian. För tillverkning af dräneringsrör vid förstnämnda bruk användes lera ur lagret / (se fig. 292, sid. 444) i J ålsjo slipstensbrott. Vid Pålsjo nya tegelbruk (Schmidts) var tillverkningen ganska betydlig; den utgjordes år 1880 af 1,215,000 mur- och brunnstegel, 250,000 fasadtegel, 60,000 taktegel, 10,000 trottoartegel och 175,000 dräneringsrör, allt af röd färg och icke eldfast. Värdet 43,000 kronor. Tillverkningen vid det äldre tegelbruket (Follins) ut- gjordes under hvartdera året 1879 och 1880 af omkring 400,000 tegel af ungefär sarama beskafienhet, värda 10,000 kronor. Ganska betydande är Helsingborgs Angtegelbruk vid stadens södra del. Det anlades 1873 af Konsul N. Persson och Konsul Stewenius. Sedan 1880 âges det af Aktiebolaget Helsingborgs Ångtegelbruk. Åren 1904—1905 underkastades hela anlägg- ningen genomgnpande om- och tillbyggnader; ny ångmaskin, moderna homogeniserings- och formningsmaskiner uppsattes, artificiellt snabbtorkeri och tidsenliga transportanord- ningar anlades, elektrisk belysning infördes o. s. v. — Råmaterialet är en rätisk skiffer- lera, som utvinnes genom s. k. pallbrytning i ôppet brott dels medelst sprängning med dynamit, dels medelst hugguing för hånd. En planteckning af brottet samt vertikal- profiler visande lagerföljden m. m. framställa fig. 299—304 å sid. 451—454. Skiffer- leran i brottets ofre del är jämförelsevis kiselsyrerik (mager) och antager vid bränning / ^t förra, beläget SV om Pålsjo gård, tillhörde Ryttmästaren G. A. Follin och ballades därför äfven Follins tegelbruk, det senare tillhörigt Konsul I. C. M. Schmidt var anlagdt något sydligare rätt V om schaktet Gustaf, och benämndes tillika Schmidts tegelbruk.