De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

VALLÅKRA: DAGORTSARBETEN. 471 Ur de fyra Vallåkraschakten brütos sammaiilagdt 26,173 hl. kol och något inera lera. Nordnordost om »Carl XV», vid första vaktstugan väster om Vallåkra jårnvags- station, nåra intill jårnbanan, har funnits ytterligare ett litet schakt. Det afsänktes år 1867 af Vallåkrabolaget eller Billow & Ekström (?) och var c:a 10 m. djupt. 1 Kolflötsen, knappt 30 cm. mäktig och liggande vid något niera ån 9 meters djup, var åfven hår underlagrad af eldfast lera. 2 En ytterst obetydlig brytning blef hår verkstålld. De förut omnåmnda gamla dagorterna från Norra Vallåkra stenkolsgrufvas tid voro vid besök på platsen i slutet af 1870-talet till stôrsta delen alldeles igenrasade, men otvetydiga marken efter hår bedrifvet grufarbete utgjorde de kvarvarande gamla berg- hôgarna, i hvilka ånnu såvål kol som lera m. m. kunde iakttagas. I dalvåggen, dår orterna varit indrifna, på ôstra sidan om det lilla vattendraget, utgöras berglagren af ljus, nåstan hvit sandsten med darunder liggande kolflöts och eldfast lera. Lagerstupningen iakttogs vara 10° åt SSO. Bland från dalvåggen nedrasade stycken tråffades åfven lerjårnsten. — Måhånda hafva också under senare tider försölt gjorts att genom dagortsarbete hår vinna stenkol. Så har tydligen skett i sôdra sluttningen af »Borgberget», dår tre orter varit indrifna 4 à 5 meter ôfver Qvistoftadalens botten, helt nåra norr om ån, men de hafva troligen snart påtråffat de gamla, från höjdens våstra sida brutna grufrummen. Afven i dalsluttningen nårmast SO och S om schaktet Adolf Rosen (jfr kartskissen fig. 312 å sid. 469) synas marken efter dagorter, dels troligen gamla ganska högt uppe (måhånda anlagda på en högre liggande fiöts), dels yngre på 6 à 8 m. lagre nivå sannolikt for utvinnande af något kol från Adolf Rosens fiöts; ett par af de lågre orterna åro i ganska sen tid drifna för brytning af enbart eldfast lera, som forekommer vid f'oten. Berglagren i den ifrågavarande våstra dåldsluttningen SO om »Adolf Rosen» och i den hårmed sammanhångande, åt sjålfva Qvistoftadalen vettande, utgöras af omvåxlande fin, hvit eller gulhvit sandsten och en mycket lerig dylik (sandig skifferlera), som innesluter en mängd knölar och bollar af lerjårnsten. Skiktstållningen tyckes vara horisontell eller lutande 5—10° åt NNO, således olika mot på ôstra sidan om dålden, men lika med den i schaktet Adolf Rosen iakttagna. På Qvistoftaåns sôdra sida forekomma i sluttningen mot järn- banan, nordost ora Qvistofta kyrka, horisontella lager af likaledes fin, hvit sandsten med 2 —10 cm. måktiga lager skifferlera, och långre åt nordvåst, på Gantofta bys mark, fram- tråda på flera stållen råt-liasformationens sandsten m. m. i dagen, hvarvid lagren be- funnits luta 5° till och med 20° åt V och SV, såsom å kartskissen fig. 312 å sid. 469 och åfven å tafl. 3 i atlasen synes. Den i Vallåkraschakten och de gamla dagorterna forr brutna kolflötsen motsvarar troligen ofre kolflötsen (fiöts zl) vid Bosarp, Billesholm m. fl. grufvor och tillhör sålunda zonen med Lepidopteris Ottonis, hvilket åfven Nathorst anser möjligt (jfr schemat ofver de fossilförande zonerna inom Råt-lias, sid. 36). 1 Nordväst om schaktet, på lågre mark ån detta, voro på sôdra sidan om Qvistoftaån två aldre dagorter indrifna i sydlig riktning på kanske knappt 2 meters högre nivå ån vattenytan i ån; förmodligen hade något kol i dem förut vunnits. 2 Enligt en annan uppgift skulle endast 8 à 10 cm. kol hafva tråffats och schaktet afsånkts ytterligare 6 meter, hvarvid 3—4 meter eldfast lera genomgåtts, men intet kol.