De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning
Forfatter: Edward Erdmann
År: 1915
Serie: Sveriges Geologiska Undersökning No. 6
Forlag: Kung. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
Sted: Stockholm
Sider: 633
UDK: St.f. 553 Erd
Med 10 Taflor Vid Slutet Och 325 Figurer I Texten.
Härjämte En Atlas Innehållande Geologisk Karta Öfver Skåne, Grufkartor, Schakt- Och Borrhålsprofiler M.M.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
472
IH. DE SÂRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN.
Såsom förut nämnts och af kartskissen fig. 312 sich 469 synes, äro inom Vallåkra-
trakten åtskilliga borrhål nedslagna. De flesta af dessa (N:o 2, 3, 4, 23, 2.5 och 26)
utfördes pâ bekostnad af herrar Billow & Ekström åren 186.5 och 1866, de ôfriga
(N:o 59, 90, 91 och 92) under 1870- och 1880-talen af Vallåkra Stenkolsaktiebolag,
som emellertid har icke idkade någon grufverksamhet. Vid de förstnämnda, tidigare
borrhålen begagnades den då vanliga, enkla s. k. stångborren, vid de senare kommo
nvare metoder medelst s. k. vattenborr och amerikansk maskinborr, s. k. linborr, till an-
våndning. Uti intet af borrhålen har någon brytvård stenkolsflöts blifvit iakttagen, hvar-
för samtliga stenkolsinmutningar, som Vallåkrabolaget innehaft hår i trakten, åro helt och
hållet ôfvergifna sedan många år tillbaka. Några af borrningarnas resultat skola emeller-
tid hår meddelas.
I borrhålen N:o 23 och N:o 26, respektive 20 och 10 meter djupa och belågna i
Vallåkradalen soder om jårnvågen, det forra NV om Dalschaktet N:o 2, det senare nagot
våster om Vallåkra station, tråftades vid ungefår de nåmnda djupen under jordytan
sannolikt samma fiöts, som brutits i schakten; att doma af borruppgifterna år denna
dock hår af dålig beskaffenhet. bestående i N:o 23 af nästan endast kolhaltig skiffer
(»brandskiffer») och i N:o 26 af blott 15 cm. kol. Något ostligare, i det 45 m.
djupa borrhålet1 på den högre marken SSO om Vallåkra station, oster om schaktet
Carl XV, befanns berggrunden utgöras af hufvudsakligen skifferlera; ingen kolflöts
träffades.
Borrhålet N:o 2, på Qvistofta bys mark en knapp kilometer SSO om Qyistofta
kyrka, år neddrifvet till 112 m. djup; vid c:a 17 m. djup under jordytan angifver borr-
protokollet en 60 cm. måktig kolflöts med en ungefår lika måktig underbådd af mörk
lera, eljest borrades i nåstan enbart ljusare och mörkare sandsten, med undantag af
i borrhålets nedre del, dår skifferlera forekommer. — Uteslutande sandsten uppgifves
hafva under den 5 m. måktiga jordbetåckningen genomborrats i det 77 meter djupa
borrhålet N:o 23, våster vid jårnvågen på Gantofta bys ågor, c:a 2 km. NNV om Qvis-
tofta kyrka.
1 borrhålet N:o 3, som nedstottes till 80 meters djup våster om stora landsvågen
i Fjerrestads socken, vid grånsen mellan Norra Vallåkra och Fjerrestadstorps ågor, tråffa-
des på 25,5 meters djup, sedan 15 m. morånlera och 10 m. råt-liaslager genomborrats,
triasformationens rôda lera våxlande med sandsten. Endast de allra åldsta (nedersta)
råt-liaslagren — måhånda sjålfva ôfvergàngslagren mot Trias — finnas således hår i behåll.
Enligt borrprotokollet år lagerföljden:
Daggrus (morånlera m. m.)...........................15,4 m.
Sandsten.............................................0,3 »
Lera, hvit (måhånda skifferlera) ....................3,6 »
Sandsten..............................................2,3 »
Lera, blå (skifferlera?).............................2,4 »
Sandsten, hvit........................................1,7 »
1 Borradt af borrningsentreprenören N. K. Rygaard, fore 1870.