De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

VALLÅKRA: BORRNINGAR. 473 Röd lera . . '. ....................................... 10,9 m. Sandsten....................................................3,1 » Röd lera ...............................................7,8 » Sandsten....................................................3,6 » Röd lera ...............................................2,4 » 2 Sandsten......................................................10,6 » Sandblandad lera............................................1,0 » Sandsten, Ijus, på ett stalle ovanligt hård ...............9,8 » Sandsten, hvit.............................................1,0 » * , grön ............................................0,2 » » , Ijus, mot slutet mycket hård .................3,9 » Röd lera....................................................0,2 » och vidare. 80,2 m. Längre norrut, i det 59 meter djupa borrhålet N:o 4, ungefår 1,3 kilometer öster om Fjerrestads kyrka, åro triaslagren täckta af 50 m. mäktiga rät-liaslager (skifferlera, sandsten och delvis svart lera), bland hvilka endast ett mycket obetydligt, litet kollager iakttagits vid 19 meters djup. — Ej längt nordvåst från Nto 4, i det endast 23 m. djupa borrhålet Nto 90, synas triasformationens rôda lager hafva traffats omedelbart under den 6 in. mäktiga kvartära jordbetäckningen. Nàgonstâdes emellan dessa båda borrhål torde således sannolikt framgå en icke obetydlig forkastning. Inom västra delen af Fjerrestads socken har råt-liasformationen en ganska betydlig mäktighet. De båda medelst Mortensens s. k. vattenborr år 1883 till respektive 84 och 90 meters djup här nedslagna borrhålen N:o 91 och N:o 92} (se kartskissen fig. 311 å sid. 469) hafva utvisat detta; i N:o 91, belåget på platån söder om dalgången vid Vestergård, utgöras de genomgångna rät-liaslagren, hvilka hår betäckas af 19 meter kvar- tara jordlager, af öfverst en 17 m. mäktig bädd tämligen lös sandsten, hvarunder kommer en 48 m. mäktig fôljd af omväxlande sandsten och grå lera i lager 0111 1—6 meters mäktighet, utan någon som helst kolfiöts. — For borrhålet N:o 92, vid Qvistoftaån väster om Fastmårup, dår jordbetäckningen blott år c:a 3 meter, angifver borrprotokollet, att sandsten år rådande och forekommer i bäddar af ånda till 35 meters mäktighet med några mellanliggande lager af skifferlera, 4—9 m. mäktiga, och nederst grå lera; vid 14 och 67 meters djup tråffades ett par mycket obetydliga lager af kolskiffer. Uti intetdera af de ifrågavarande två borrhålen (91 och 92) nåddes triasformationens lager. Det år till och med icke osannolikt, att dessa befinna sig ganska mycket djupare, och att de hår genomborrade lagren tillhöra råt-liassystemets ofre afdelning, Lias. Af intresse år den borrning, Nlo 39, som åren 1873—1874 gjordes vid landsvägen c:a 0,8 kilometer SV om Qvistofta kyrka. Den utfördes med maskinkraft medelst ameri- kansk s. k. linborr och tog i anspråk en tid af l1^ år.2 Vid ungefår 140 meters djup under jordytan nåddes triasformationens rôda lera m. m., men borrhålet neddrefs ytter- ligare 10 å 20 meter i dessa lager till ett djup af 162 meter. För hvarje 30 centimeter upphämtades borrprof. Dessa blefvo sedermera ställda till förfogande för granskning och 1 Dessa borrhål tillika med åtskilliga dylika inom Billesholmsområdet hafva under första hälften af 1880-talet utiorts under ledning af Inspektoren I. C. Lundström, då anställd hos Vallåkra Stenkolsaktiebolag. 2 Arbetets ledare var I. I. W. Carlsson, Inspektor for Vallåkra Stenkolsaktiebolags borrningar. 60—722670. S. G. U. Ser. Ca, N:o 6.