De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

VALLÅKRATRAKTEN: LEROR OCII LERVARUFABRIKER. 475 borrhålen N:o 91 och 92 åro drifna, tillhöra troligen ett nedsänkt område, till hvars dis- locerande måhånda just sådana förkastningar varit orsaken. Det torde emellertid icke vara möjligt att ens tillnårmelsevis på en karta angifva eventuellt befintliga förkastningars läge och riktning, -ej heller deras ungefårliga sprânghOjd. Gränslinjen emellan rät-liasformationens utbredningsområde och triasformationens Oster darom framgår i nord-sydlig riktning ej långt Oster om Vallåkra station (se fig. 312 å sid. 469). Ungefår 1 km. Oster om stationen hafva, i Vallåkradalens norra sidosluttning dårstådes, fasta lager af röd triaslera iakttagits i dagen. Lerorna och lervarutillverkningen. Inom Vallåkratraktens råt-liasaflagringar sak- nas, såsom förut nåmrits, kolflötser af sådan beskaffenhet, att de kunnat med fordel till- godogöras; dåremot hafva några af hår befintliga lertillgångar tagits i anspråk für att tjåna som råmaterial inom lervaruindustrien. Den i schaktet Carl XV, sydvåst om Vallåkra station, under dårvarande kolflots liggande eldfasta leran tillgodogjordes omkring midten af 1860-talet vid en i nårheten af schaktet anlagd liten fabrik, Qvistofta eller Vallåkra lerkårlsfabrik,1 i hvilken lerkarl med såvål saltglasyr (brun) som blyglasyr (gul) då tillverkades. Leran ur schaktet, den så kallade »grufleran», anvendes i blandning med lika delar morånlera, s. k. »fålads- lera», som uppgråfdes alldeles invid fabriken. Verksamheten torde emellertid efter ett antal år hafva upphört, men upptogs åter sommaren 1877 genom annan ågare, 2 som på samma plats igångsatte en fabrikation i något större skala af hvarjehanda saltglaserade kårl, såsom flaskor, burkar, krukor m. fl., lika dem vid Höganäs. Tillverkningsvårdet var år 1878 omkring 2,000 kronor, år 1879 c:a 4,000 kronor och år 1880 ungefar 6,500 kronor. Råmaterialet utgjordes af den svarta lera, som ligger c:a 3 meter under kolflötsen i »Carl XV». Den vanns i en omkring 20 m. lång dagort, indrifven något norr om schaktet i ôstra sidan af den lilla dalgång, som forbi fabriken stråcker sig norrut till Qvistofta- dalen (se kartskissen fig. 312 å sid. 469). Fabriken var ånnu år 1883 i verksamhet, dock under ny ågare, men vid besôk på platsen 1896 befanns arbetet i densamma nedlagdt, enligt uppgift sedan flera år tillbaka. — Tillverkningen igångsattes ånyo omkring år 1901. Vårdet af produktionen vid fabriken, som numera benåmnes Vallåkra stenkårlsfabrik, uppgafs år 1907 till omkring 10,000 kronor per år. Afven på norra sidan om Qvistoftadalen, i trakten af schaktet Adolf Rosen å Norra Vallåkra ågor, har den något lagre ån kolflötsen dår befintliga eldfasta leran blifvit foremål for tillgodogörande. För Billesholmsverkens råkning anordnades nåmligen 1894 eller 1895 lerbrytning under de gamla ortarbetena i dalsluttningen sydost om schaktet. A dalgångens botten dårstådes gjordes på våstra sidan om backen en lodrat, schaktliknande afsånkning, och från denna drefs i riktning mot väster en elliptiskt formad, förby^gd ort, från hvilken åt ömse sidor i lerlagret utgingo förtimrade orter, 1,8 m. breda och 2,7 m. höga, för lerans brytande. Denna lera, hvilken tydligen ligger under den i »Adolf Rosen» brutna kolflötsen och därmed sammanhörande mörka lera, år grå till 1 Den anlades af herrar Billow och Ekström. Vid fabriken användes år 1867 omkring 130 hl. ur schaktet upptagen eldfast lera. 2 Stationsinspektoren vid Vallåkra station MÖLLERBERG.