De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

488 111. DE SARSKILDA GRUFVORNA OCÎI FALTEN. koncessionen. Inoin denna koncession åro åtskilliga borrhål nedslagna dels af sistnåmnda bolag åren 1903 och 1904, dels af Skromberga bolag något tidigare. Af de förra år det egentligen blott borrhålen N:o 1, väster om Marielund, och A;o 2, nordvåst om Rosendal, som lämnat afsevardt goda resultat, i det att i dem en niera iln 50 cm. mäktig kolflöts, motsvarande nedre flotsen (fiôts B) vid Hyllinge, tråffats vid respektive 85 och 73 meters djup. I borrhålet N:o 5, på St. Ljungbergs ågor, sydost om kyrkan, iakttogs en 30 cm. mäklig kolflöts vid 72 m. djup. Borrhålet N:o 3 vid Rosendal påvisade endast två 10 å 20 cm. mäktiga flötser vid resp. 63 och 72 m. djup, och i borrhålet N:o 4 SSO om kyrkan, 106 meter djupt, träffades intet kol; i borrhålet Am 6 på Hjortshôgs ågor, ett par kilometer nordost om Vasatorp, fanns blott en 7 cm. tjock kolrand vid 75 meters djup. Triasformationens lager nåddes i borrhålen NA 2, 3, 3 och 7 vid resp. 91, 102, 106 och 79 meters djup. — Skrombergabolagets borrning N:o 7 A, nordnordost om Kropps kyrka, påvisade forekomsten af ett 35 cra. mäktigt kollager vid 72 meters djup, hvaremot i samma bolags borrhål N:o 103, belåget ungefår midt mellan Rosen- lund och Rosendal och 46 m. djupt, intet kol träffades. Vid Kropps kyrka och vid korvågen c:a 2 kilometer soder dårom, norr om Vasa- torp, år råt-liassandsten blottad i dagen (jfr kartan, tafl. 2 i atlasen). Trakterna omkring Àngelholm. (Se tafl. 1 och 15 i atlasen samt tafl. I och VII har vid slutet.) Såsom af den geologiska kartan tafl. 1 i atlasen synes och redan 1872 å den då tryckta kartan1 antyddes, utgöres berggrunden inom trakterna vid Angelholm af till Skånes stenkolsförande formation (råt-lias) hörande berglager. At väster sträcka sig dessa fram till Skelderviken och delvis under dennes botten, i norr nå de nåstan fram till foten af Hallands ås och i ôster till det med denna sammanhångande vidstråckta urbergsområde, som från Tostarps, Munka Ljungby, Össjö och Kellna socknar utbreder sig ofver nåstan hela nordöstra Skåne. — I forhållande till urbergsområdet utgör Ängelholmstraktens råt- liasfålt ett sannolikt genom förkastningar nedsänkt område af berggrunden. Markytans höjd ôfver hafvet år från några få till 20 meter, och trakten kan i sin helhet anses, så- som ett slättland, den s. k. Ångelholmsslåtten. Ben af kvartara leror, sand och morån- bildningar bestående lösa jordbetåckni ngen har inom Ängelholmsslätten mestadels en mycket stor mäktighet, flerstädes uppgående till 60, 70 och 80 meter, på några stållen till och med öfverstigande 100 meter, enligt hvad genom borrningar ådagalagts. Ytan af den under de kvartåra jordlagren allestädes dolda råt-liasformationen ligger således vid ett djup af från ungefår 30 meter till 80 meter eller mera under hafsytan. Inom 1 »Öfversiktskarta utvisande utbredningen af den kolförande formationen och andra bildningar i Skåne» tillhörande »Beskrifning ofver Skånes stenkolsförande formation» af Edvard Erdmann, S. G. U. Ser. C, N:o 3. 1872. 4:o.