De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

496 lil. DÈ SÄRSKILDA GRÜFVORNA OCH FALTÈN. Ausåskoncessionens afstådda del, träffades icke heller kol; det senare borrhålet nådde ej ens till kvartåraflag- ringens botten. Ur båda framströmmade vatten och brännbar gas från ett af morängrus (moränlera) betäckt sand- eller gruslager vid 45 meters djup.1 Höja socken: Borrning efter stenkol utförd vid Rönne å, NO om Höja kyrka, for herrar Hylin och Lundin i Stockholm,; genom ingeniör N. M. Hallberg 1872. Djupet 51 m. De kvartära lagren (lera, sand och grus) rückte till minst 35 m. under jordytan. Ett stenkolslager uppgifves hafva träffats vid 46 meters djup. Strax dessforinnan uppstod en stark utströmning af brännbar gas samt tillopp af vatten ur ett lager, som i borr- protokollet angifves såsom »starkt kolblandad formation». Enligt Hallberg uppkastades vattnet periodvis bögt upp ur borrhålsroret och sjönk sedan tillbaka; just då kunde gasen antändas. Efter slutad borrning slogs en med ett litet hål försedd propp i röret, och därigenom erhölls vid antändning en stadig låga. Ännu efter 1 års förlopp utströmmade gas, som kunde antändas. — Tre borrhål, I, II och III, inom Höja socken, utförda für Hyllinge Stenkols- och Lerindustriaktiebolag 1904, genom OLOF ANDERSSON: Borrhålet N:o I, sôder om Rönne å, NNO om kyrkan. Djupet 121,4 m. De kvartära lagren aro mera än 100 m. mäktiga och utgöras af hufvudsakligen lös lera, grå och gul, jämte grus och sand. Emellan 99 och 103 meters djup angifver borr- journalen »sand och stenmal, kolblandadt» samt därunder lager af hvit lera, dels hård, dels lös, samt blå, lös lera, hvilka antagits tillhöra Rät-lias. — Borrhålet N:o II, vid vattendraget NO om Afvarp. Djupet 207 m. Kvartärbildningarna, nederst sand och sten, synas racka anda till minst 92 meters djup, där rät-liaslager vid- taga och vid 177 meters djup innehålla ett obetydligt kollager, 15 cm. mäktigt. Lera, dels och allmännast grå, lös, dels mörk, utgör enligt borrprotokollet hufvudparten af de mellan 92 och 207 meters djup genomborrade rät-liaslagren; endast ungefär 15 m. af dem bestå af lösare och hårdare sandsten (se borrhålsprofilen å tafl. 15 i atlasen). — Borrhålet N:o III ej långt från Bonnarp inom sydligaste delen af Höja socken. Djupet är 93 m. Här torde de kvartära lagren, grå, lös lera (glaciallera) och sandblandad lera med sten (moränlera), räcka till omkring 80 meters djup om ej mera; från detta djup uppgifver borr-rapporten följande lager, hvilka väl snarast aro att räkna till Rät-lias: Grå, lös lera, kolblandad 5,13 m., »Flytande materia» 2,67 m.; Kol 0,15 m. Lös sandsten 6,36 m. Starby socken: Borrning efter stenkol vid Rönnea, nordost om Starhy kyrka. Utförd af N. K. Rygaard 1873 för ett danskt konsortium. Djupet 88 meter. Endast kvartära jordslag. — Borrhål på Godmanstorps ågor, nedslaget för Fleninge Kulselskabs räkning genom ingeniör N. M. Hallberg. Uppgift om resul- tatet saknas. Vid Ängelholms stad: Borrning efter vatten år 1897 å Svenska Sockerfabriksaktiebolagets tomt öster med järnvägsstationen i staden. Djupet 75 m. Då borröret hade passerat sand, sandblandad lera samt grus med kullerstenar och kommit in i tin, mörk lera på 33 meters djup, uppstod utströmning af gas ur borrhålet, hvarvid grus- och lerpartiklar samt, en och annan gang, en obetydlig vattenpelare uppkastades. Gasen, hvilken, enligt uppgift, hade ett tryck af 2 atmosfärer, brann, vid antändning, med svagt gul låga. Dess lukt på- minde om etylengas. Efter fem timmars förlopp hade gasutströmningen märkbart aftagit, och upphörde till sist alldeles. Når efter ytterligare borrning, fortfarande i lera (sandblandad lera), ett djup af 75 meter nåtts, upp- stod en ny gasutströmning. Öfver borrörets mynning hvälfdes nu ett tomfat, forsedt med gasror och brännare; gasen antändes och brann oafbrutet under ett par års tid, hvarefter den slocknade, antagligen genom rorets till- täppning. Någon vattentillgång erhölls icke från borrhålet.2 — Uti en norr vid ån öster om Angelholm för ryttmästaren Allan Dahll år 1873 utförd stenkolsborrning till obekant djup hade, enligt meddelande af ingeniör N. M. Hallberg, stenkol ej iakttagits under borrningsarbetet; men vid rörens upptagande efter slutad borrning 1 Màhânda ar det ett af dessa borrhål (sannolikt N:o 9), som 1. Svedberg afser, då han i en tidnings- notis, nov. 1910, omtalar, att vid djupborrning efter stenkol ett par år före 1910, i närheten af Spannarps järnvägsstation, vid 43 meters djup under dagytan, från ett därvarande lager groft grus, uppstått en så kraftig gasutströmning), att grus och småstenar jämte vatten utslungades ur borröret tiotals meter omkring. Gasen, som utströmmade ur ett 75 mm. rör, hade vid dettas mynning ett tryck af 15 cm. kvicksilfverpelare, och befanns vid analys bestå af 92 % metan. »Antänd gaf den en 5 à 6 meter hög, metervid låga.» Borrhålet blef emeller- tid snart igensatt på begäran af jordägaren. 2 Uppgifterna rorande denna borrning hafva beredvilligt meddelats genom Sockerfabrikens förestandare herr J. Benedictsson.