De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

DE OLIKA BORRNINGSMETODERNA. 521 leras fina skiktning eller randning llr efter uttagandet fullkomligt bibehållen.1 — Vatten- borren torde først i början af år 1872 kommit till anvåndning i Skåne, namligen for Grefve H. A. Taube’s borrningar i trakterna vid Ängelholm, men dårefter blef denna borr- apparat den allmånnast begagnade. Diamantherren. I likhet med vattenborren har åfven denna en ihålig, rorformad borrstång.2 Dennes nedersta del upptages af den s. k. borrkronan, i hvars nedra kant år fastadt ett antal svarta diamanter, hvilka, vid borrstångens genom maskinkraft med- delade hastiga rotation, i bottnen ursvarfva en rundtom borrhålets periferi löpande, djup men smal rånna, inom hvilken bliv i midten kvavstående en några centimeter tjock, cylindrisk s. k. borvkårna af det genomborrade bergartslagret. Alltefter som borren arbetar sig nedåt omslutes nämnda borrkärna af borrstångsroret, och kan sedermera brackas af vid roten samt bringas att medfölja då detta upphissas, sålunda låmnande ett fullt naturligt prof af bergarten. — Diamantborrningsmetoden infôrdes i Skåne från England år 1872. Det forstå, »diamantborrhålet» hårstådes var det, som für Dillow & Ekström’s rakning, neddrefs nordvåst om Wällufs kyrka åren 1872—1873 till niera ån 150 meters djup. Sedermera hafva omkring 8 stenkolsborrningar med diamantborr blifvit utförda i Skåne, halfva antalet på nämnda herrars bekostnad,3 två for ett engelskt bolag eller konsortium och två for Skånska Kolbrytningsaktiebolaget genom den tyska firman Internationale Bohrgesellschaft i Erkelenz. Vid den borrning, som verkstålldes vid Kellie- house norr om Àngelholm, 1887—1888, och som var afsedd att medelst diamantborr- apparat utföras af Svenska Diamantbcrgborrningsaktiebolaget, kunde denna apparat på grund af de kvartåra jordaflagringarnas ovantadt stora mäktighet icke komma, till an- våndning, utan vattenborren måste i stållet anlitas. Hvardera af de anförda borrningsmetoderna har sina fördelar och brister. Modelst den amerikanska linborren, rått skôtt, torde måhånda de tillförlitligaste iakttagelserna rorande de genomborrade kolflötsernas och ôfriga lagers måktighet och beskaffenhet kunna göras samt goda prof tagas. — Den Mortensenska borrapparaten, vattenborren, år af ovårderlig nytta då det år fråga om att på möjligast korta tid och med minsta kostnad nedtrånga till ett visst djup, och det icke ligger någon sarskild vikt dårpå, att de genom- borrade lagren blifva så noga kånda. Genom lampligt tillvågagående kan emellertid — såsom i det foregående nåmnts — åfven med denna apparat ett kollagers maktighet och beskaffenhet med ganska stor noggrannhet bestämmas. — Diamantborren låmnar stora och tydliga prof, af hvilka man, såsom sårskildt brukat framhållas, kan bedoma lagrens storre eller mindre lutning från horisontalplanet. Men icke alltid gifva dessa prof (borr- kårnorna) ensamt for sig någon såker upplysning om de sårskilda bergartslagrens måktig- het, och detta galler icke minst i fråga om stenkolslagren. Det intråffar nåmligen stundom vid borrandet, att den i borrstången befintliga kårnan bråckes af på ett eller flera stållen, i synnerhet efter beröringsytorna mellan två olika lager samt efter skiktytorna i skiffer- 1 Vid den i det foregående, sid. 497—499 omnämnda kontrollborrningen vid Kelliehouse norr om Ängelholm, år 1887—1888, kommo samtliga ofvan omtalade sätt für borrprofs tagande till anvåndning. 2 Denna år sammansatt af ungefår 1-meterslftngder järnrör, vanligen 1-tums, eller grôfre; borrhåls- diametern år i allmånhet 2 å 3 tum (5 à 7Vs cm.), eller något storre. 3 Tvenne inom olika delar af den stenkolsförande formationens område, en i silur- och en i kritforma- tionens lager. 66—112670. S. G. U. Ser. Ca. N:o 6.