De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

62 I. ÖFVERSIKT AF SKÅNES GEOLOGISKA LAGERSYSTEM. uppsats: »Keuper och kolförande lias under staden Lund»,1 att dessa lagersystems bergarter skulle finnas där anstående, antaganden som — enligt Holsts egen uppgift — stôdja sig och tredje hand erhållna muntliga meddelanden rörande borrningar, från hvilka på i andra i de fiesta f'all inga skriftliga borruppgifter førekomma. Vi skola därför uppehalla oss nå°’ot vid dessa borrningar och hanvisa, för bedömandet af deras läge, till kartskissen fig. 70, sid. 64. Genf, emot Holsts tolkning af de åberopade meddelandena från borrningarna vid Sockerraffinaderiet Öresund (strax väster om norra delen af staden) och vid Lundbohms läderfabrik inom stadens sydöstra del, att dår skulle anstå kolförande lias, och af med- delandena från borrningarna vid Holmbergs mekaniska verkstad i stadens västra del samt Aspegrens angkvarn och Bindgarnsfabriken i dess sydöstra, att den preglaciala grunden där utgöres af Keuper, kunde måhånda ifrågasåttas, huruvida de nyssnämnda fem borr- ningarna verkligen nått igenom de kvartära bildningarna, fastän de drifvits till så stora djup som respektive 122, 150, 80, 100 och 62 meter under jordytan. Hvad den först- nämnda borrningen beträffar, den vid sockerraffinaderiet, har, såsom förut nämnts (noten 4 å sid. 12), A. Hennig varit i tillfålle att under en kort tid följa borrningsarbetet och därvid kommit till den åsikten, att man ännu vid ungefär 120 meters djup, då borrningen upphörde, icke hade nått fast berggrund utan borrade i en bädd af starkt kalkhaltigt moränmaterial. — Borrprofven af dels stenkol (resp. brunkol), dels keuperliknande berg- arter, som man enligt Holst vid förenämnda fem borrningar erhållit, synas mig for öf- rigt icke behöfva antagas ovillkorligen bevisa tillvaron af en verklig kolflöts eller fast anstående lager, ty de kunna måhånda tänkas härröra från i de losa jordlagren inneslutna fragment af sådana, ett forhållande som på åtskilliga stållen i Skåne iakttagits. Icke heller den möjligheten torde vara alldeles utesluten, att vid de ifrågavarande lokalerna förefinnas jåniforelsevis stora partier eller skollor af förstörda rat-lias- och keuperbåddar, hitförda genom framskridande inlandsis eller isströmmar, i likhet med hvad som år hån- delsen med de stora skollorna af skrifkrita vid Kvarnby, Sallerup och Tullstorp ungefår 10 kilom. längre söder ut. Med Holst måste man emellertid beklaga, att i synnerhet borrningen vid Lundbohms läderfabrik icke blef följd med vetenskapliga ôgon. Ty infor uppgifterna om forekomsten därstädes af en »brunkolsflöts af ungefär 0,1 m. mäktighet» vid omkring 70 m. djup, och ett »minst 0,7 m. mäktigt» kollager vid omkring 140 m. djup, står man undrande och spörjande, huruvida de geologiska forhållandena verkligen blifvit rätt uppfattade och återgifna af den eller dem, som utförde borrningen i fråga. På ringa afstand (200 och 250 m.) från de nämnda borrplatserna inom staden Lund hafva borrningar påvisat, att kritkalk utgör grunden, nämligen dels — enligt Holst- vid C. O. Borgs soners fabrik, dår ett 87,6 m. djupt borrhål utfördes år 1894 (se bon- bål 13 å kartskissen, sid. 64), dels vid Lunds mejeri (Gamla mejeriet = »Skyttes mejeri»). Borrningen vid sistnämnda stålle utfördes år 1874 af Svenska Jordborrnings- aktiebolaget under ledning af hr Alf. Wistelius, som däröfver upprättat motstående, mig benaget meddelade borrprotokoll : 1 Geologiska Foren. Forhandl. Bd 29, H. 1. 1907. 2 I förut nämnda uppsats i Geol. Foren. Forhandlingar.