De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HÖGANÄS. 77 utstakade till nödig säkerhet för framtiden, sä att han, såsom uppfinnare, därinom måtte hafva »stenkolsbrytningen fredad såval som de upptäckter, hvilka han med jordägarnes öfverenskommelse på ännu större djup ville hafva undersôkta». Med anledning häraf förordnade Kollegium bergmästaren i orten, And. Albrekt Lundström, att besiktiga de ifrågavarande stenkolstrakterna jämte dårå anlagda arbeten, samt att inkomma med yttrande däröfver, hvarefter Kollegium genom utslag af den 14 november 1788 för- klarade, »att Luggude och Rönnebergs härader dädanefter måge anses såsom ett för detta stenkolsverk utstakadt och fastställdt distrikt, inom hvars gränser Statssekreteraren friherre Ruuth hade att tillegna sig och åtnjuta alla de för- måner och rättigheter, som genom Kongl. Kollegii privilegium den 18 Februari 1737 samt dess skrifvelse den 29 Mars 1738 dåvarande intressenter i ofta be- rörda stenkolsverk förunte blifvit.1» Försöksborrningar blefvo visserligen också på flera ställen utförda men utan att något mera lönande kollager anträffades. När därför, år 1796, under sôkande efter stenkårlslera,2 vid Höganäs, på Tjörröds bys ägor, 2 mil norr om Helsingborg, därstädes upptäcktes två kolflötser, af hvilka den undre hade större mäktighet än på andra ställen förut iakttagits, upphörde allt arbete i Adolf Fredriks grufva vid Bosarp och flyt- tades till Höganäs. Innan denna forandring af arbetsområde kom till verkställighet, hade emellertid de för Eric Ruuth gallande privilegierna m. m. blifvit på offentlig auktion fôrsâlda till Grosshandlaren Carl Bagge från Göteborg. Tillsammans med Ruuth bildade denne år 1797 ett bolag, hvilket samma år började anläggandet af »Höganäs stenkolsverk»', och till styresman eller ledare af arbetena därstädes antogs Ingeniören Thomas Stawford från Newcastle.3 Jämte det borrningar verkställdes för utredande af kollagrens läge, bedrefvos arbe- tena vid Höganäs så raskt, att redan forstå året (1797) tvenne mindre grufschakt, A och B, färdigbyggdes och kolbrytning därur pàbôrjades, ur det förra från nedra kolflötsen vid 25 fots (7,5 m.) djup och ur det senare från den ôfre vid 12 fots djup. Tillsammans om- kring 40,000 kub.-fot (10,468 hektoliter) stenkol blefvo under året upptagna. — Kol- uppfordringen skedde i flätade korgar medelst hamplina och hästvandring. För vatten- pumpning uppsattes år 1800 den första ångmaskinen af, som det hette, atmosfärisk konstruktion, nämligen vid schaktet D eller Maskinschaktet. Sex år senare funnos vid Höganäs 7 ångmaskiner för kol- och vattenuppfordringen. Det nya stenkolsverket vid Höganäs erhöll år 1801 nainnet Gustaf IV Adolfs stenkolsgrufva efter den då regerande konungen, men detta namn synes dock icke hafva kommit i allmänt bruk och bibehöll sig ej heller synnerligen länge. Stundom användes då ännu benämningen »Skanska stenkolsverket» och »Svenska stenkolsgrufvan». 1 Det må hår påpekas, att nyssnämnda två hårader omfatta allra största delen af de trakter i Skåne, inom hvilka den stenkolsförande formationen veterligen år utbredd. 2 Grefve Ruuth ågde nämligen en af honom anlagd lerkarlsfabrik i Helsingborg. 3 Rorande Höganäs stenkolsverk och dettas utveckling finnes en mängd historiska detaljer meddelade i »Minnesblad till Höganäs 100-års-jubileum, samlade af H. A. Mueller». Helsingborg 1897. 4:o.