Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste
Forfatter: Chr. Barthel
År: 1916
Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag
Sted: Stockholm
Sider: 281
Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
105
skilda kylkamrar, som avkylas med tillhjälp av kylmaskiner,
och så länge det förvaras vid temperaturer flere grader under
noli, kan ingen förruttnelse inträda, emedan mikroorganis-
merna ej formå utveckla sig vid så låg temperatur, men så
snart köttet tinar upp, börjar också förskämningsprocessen
inträda, och denna fortgår t. o. m. fortåre i förut fruset och
upptinat kött än i vanligt, emedan vid upptinandet bindväven
uppluckras, varigenom baktei’iernas arbete och utveckling lättare
kan forsiggå. Sårskilt den kondensering av vattenånga, som
ager rum på ytan av fruset kött vid upptinandet, är mycket
skadlig och måste så vitt möjligt undvikas.
Vid konservering av kött-medels torkning bortskaffas genom
uppvärmning på ett eller annat sätt så mycket vatten, att de
mikroorganismer, som sedermera komma i beröring med köttet,
ej finna nog fuktighet för sin utveckling. Denna metod att
konservera kött användes företrädesvis i de varma länderna,
dar den lätt och utan kostnader låter sig utföras end ast med
tillhjälp av solvarmen. Utom lios åtskilliga negerfolk i Afrika
användes även torkning av nötkött i Brasilien och bland Nord-
amerikas indianer (pemmican).
I stor stil konserveras fisk genom torkning, sarskilt i Norge.
Fisken saltas härvid forsi. Dylik torkad fisk (stockfisk m. m.)
uppmjukas forst i vatten, innan den anrättäs.
Användning såsom konserver lia även kött- och fiskmjöl,
som erhållas genom det torkade köttets resp. fiskens formal-
ning till pulver.
En allmänt utbredd konserveringsmetod är rokning. Här-
vid utsättes köttet för den varma röken av ved, och man er-
håller då en tvåfaldig verkan: för det första torkas köttet
på ytan genom hettan, så att det biir svårare angripbart av
utifrån kommande mikroorganismer, och för det andra in-
tränga vissa fiyktiga antiseptiska ämnen, som ingå i röken, i
köttet och konservera detta. Rökningsmetoden användes huvud-
sakligen för svinkött, men även för får-, nöt-, hast- och ren-
kött, vidare för korv och för fisk. Rokningsprocessen kan ske
fortåre eller långsammare, allt efter som man låter köttet
komma i beröring med lietare eller svalare rökgaser. Vid