Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

Ill innehåll av proteinämnen och näringsalter äro allt faktorer, som i hög grad gynna utvecklingen av allehanda mikroorga- nismer, varav många angripa dem redan under växttiden, och sålunda uppträda såsom sjukdomsalstrare. Dessa senare skola vi liär forbigå, i den mån de endast parasitera å levande växter, då deras beskrivning och studium ju tillhöra växt- patologien.1 Å lagrad potatis, betör och andra rotfrukter förekomma vissa bakteries jukdomar, lakterioser, som alla mer eller mindre likna varandra däruti, att den inre cellvävnaden småningom upplöses av bakteriernas cellulosa- och peldinlösande enzymer ocli undan för undan förvandlas i en slemmig, mörknande, stinkande massa, medan det yttre forbliver tämligen oföi’- ändrat. I den sleinmiga massan återfinnas stärkelsekornen oskadade. Dessa bakterioser kunna uppträda saväl under växttiden, som under lagringen. Betingelserna, för att de skola kunna uppträda, äro, att rotknölens eller rotens hud på något satt blivit sårad, så att de i den omgivande jorden befintliga bakterierna kunna finna en ingångsport; vidare fuktighet och bristande lufttillträde i jorden eller i lagrings- lokalerna. Torka hämmar i hög grad bakteriosens utveckling. En viss varmegrad är även nödvändig för sjukdomens upp- komst och fortskridande, då de ifrågavarande bakterierna ej formå utveckla sig vid 4—5° utan först vid 8 — 10°. Vid 15° kan potatis fullständigt ruttna under loppet av några få dagar. En dylik bakterios hos potatis är den s. k. lilötrötan. Oftast paträffas härvid i potatisens inre en stavformig- bak- terieart, Bacillus solaniperda, som är en slags smörsyrebakterie, ehuru den ej tillhör den stora gruppen av strängt anaeroba smörsyrebakterier, som man numera sammanf attar under be- namningen Bacillus amylobacter. Vid växtvävnadernas sönder- fall bildas smörsyra, och av äggviteämnena bildas ammoniak, trimetylamin och andra skarpt luktande ämnen. Bortskaffas fuktigheten i omgivningen, så intorka de angripna ställena, 1 Se Jakob Eriksson, Lantbruksväxternas svampsjukdomar. Fritzes forlag. Stockholm 1910.