Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

110 av vaselin och inbäddning i hackelse har givit goda resultat. De andra impregneringsmedlens verkan är tvivelaktig; shellack har dock vid särskilda försök visat sig vara rätt användbart. Konservering av ägg med tillhjäp av desinfektion smedel, sådana som kiselfluorvätesyra, borsyra, salicylsyra, kaliumper- manganat o. s. v. har visserligen foreslagits men knappast kommit till någon praktisk anvÉindning och har ej heller visat sig synnerligen effektivt. De mest använda konserveringsmedlen för ägg äro utan allt tvivel kalkmjölk och vattenglas. Kalkmjölken kan beredas så, att 4 delar nysläckt kalk blandas med 20 <',a omrores dagligen under en vecka, varvid efter dagar tillsättes 1 del koksalt. Slutligen haller man av>vatskan från bottensatsen. Koksalttillsatsen förhindrar delvis kalciumhydra- tets inträngande i äggens inre. For att borttaga den obehag- liga smaken hos i kalkmjölk konserverade ägg kan man låta dem ligga någon dag i rent vatten före användandet. Vatten- glas kan användas i 10 %-ig losning. Såval kalkmjölk som vattenglas inverka på äggskalen, så att dessa bli sprödare och lättare spricka vid kokningen. Såsom totaloindöme om alla de olika äggkonserverings- metoderna torde kunna sägas, att de bästa äro forvaring vid låg temperatur i kylrum (dock få äggen naturligtvis ej frysa), samt inläggning i kalkmjölk eller vattenglaslösning. Mjölk och mejeriprodukter. De sönderdelningsprocesser, för vilka mjölk och mejeri- produkter äro utsatta, samt de metoder, man begagnar sig av vid konservering av dessa födoämnen, skola nännare avhandlas i kapitlet: »Mikroorganismerna i mejerihanteringens tjänst», varför vi här tills vidare forbigå delta ämne. Rotfrukter, potatis och grönsaker. Det är ett kant forhållande, att rotfrukter såsom betör, morötter etc., samt potatis och alla slag av grönsaker äro mer eller mindre lätt liemfallna åt att fördärvas vid forvaring. Deras förorening med jord, deras stora vattenhalt och deras