Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste
Forfatter: Chr. Barthel
År: 1916
Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag
Sted: Stockholm
Sider: 281
Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
119
Vid safttillverkning går man bäst tillväga på så satt, att
baren (eller den sönderskurna frukten) läggas skiftesvis med
socker i ett lampligt karl. Det hela får stå 172 — 2 dagar
på ett svalt ställe, varefter det hälles i en silduk, dar saften
får rinna av.
För att förliindra, att saften sedermera råkar i jäsning, är
det säkrast att sterilisera flaskorna med saften på sainma
satt, som man steriliserar t. ex. frukt i konservglas (fig. 86).
Fodermedel.
De olika fodermedlen1 kunna indelas i stråfoder, såsom
hö ocli halm, saftfoder, till vilka höra grönfoder, foderrot-
frukter och potatis, diverse fabriksavfall såsom betmassa, drav,
m. fl., samt kraftfoder, till vilka räknas de olika sädesslagen
och kvarnavfall av dessa, oljekakor m. m. Härtill kommer
vid are åtskilliga fodermedel från djurriket, såsom mjölk och
mejeriavfall och avfall från djur (kött- och fiskfodermjöl, blod-
mjöl).
Det är självklart, att så många till sin sammansättning
och allmänna beskaffenliet vitt skiida fodermedel även måste
forhålla sig sins emellan mycket olika såval i avseende på
sin normala bakterieflora, som på de skadliga, genom mikro-
organismer åstadkomna förändringar, för vilka de äro utsatta
Hela delta område har forst på senate tid börjat att syste
matiskt behandlas ur mikrobiologisk synpunkt, och mycket
är här ännu höljt i dunkel.
Levande växter, alltså även gras och andra grönfoderväxter,
bära på sin yta en brokig mångfald av mikroorganismer, varav
en del härstamma från luften och dess dämm och från jorden,
medan andra verkligen vegetera på växternas yta såsom på
ett näringssubstrat, ehuru visserligen av tämligen mager be-
skaffenhet, då de ju ej kunna intränga genoni växtens hud
utan måste nöja sig med de ämnen, som finnas utanpå den-
samma. De förra kunna givetvis tillhöra snart sagt alia de
1 Rörande de olika fodermedlens sanimansättning, egenskaper etc. bän-
visas till Nils Hansson: Handbok i utfodringslära, del II, Fodermedlen.
Stockholm 1915.