Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

236 under vanliga förhallanden förekomma i inkapslat tillstånd i jorden och sålunda skulle vara overksamma. Hur det här- vidlag forhaller sig med amöbor och flagellater, vet man dock ännu ej med bestämdhet. Säkert är dock, att vid hög fuktighetshalt i jorden protozoerna kunna utveckla sig i hög grad på bakteriernas bekostnad. Emellertid visa dessa förhallanden, vilken mångfald av faktorer man får taga hänsyn till, när det galler att utforska bakterielivet i jorden och dess inflytande på växtligheten. För att erb ålla större overskådlighet over de foreteelser, som stå i samband med mikroorganismernas betydelse för växternas näringsupptagande och därmed även för jordbruket, skola vi i det följ ånde behandla dessa olika processer var för sig, i särskilda underkapitel. Kvävets kretslopp. Aggviteämnenas sonderdelning. Den betydelsefulla roll, som kvävet spelar i den organiska världen, behöver väl knappast här åter framhävas. Vi veta ju redan, att kvävet, såsom varande en konstituerande beståndsdel i alla äggviteämnen och. därmed även i cellprotoplasmat, är oundgängligt nödvän- digt för alla cellers näring och liv. Det forråd, varur naturen tillgodoser sitt behov av kväve, är atmosfären. Växterna hava ju emellertid ej formågan att omedelbart tillgodogöra sig atmosfärens fria kväve, utan detta måste forsi på omvägar överföras i en för växterna lämplig form, nämligen ammoniak eller salpetersyra eller rättare sagt salpetersy rade salter. Låtom oss utgå från redan färdigbildad äggvita, som ju ingår i såval djur- som växtorganismen. Sedan organismen dött, spjälkas småningom äggvitesubstanserna genom mikro- organismernas livsverksamhet till ämnen av allt enklare samman- sättning och allt större löslighet. Vid den bakteriella sönder- delningen av äggvitan bildas i huvudsak följande grupper av ämnen: 1. Albumoser och peptoner. Vattenlösliga, äggviteämnena