Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

 248 förut ansett vara involutionsformer (se sid. 18), inen seder- mera funnit utgöra normala utvecklingsformer av rotknöls- bakterierna. Dessa bakterier äro synnerligen motståndskraftiga mot ut- torkning. Sålunda har förf funnit dem vid liv i mer än tre år gamla, fullständigt uttorkade j ordkulturer. I början förhalla sig bakterierna såsom verkliga parasiter gentemot värdplantan, i det de taga saväl sin kolhaltiga, som sin kvävehaltiga näring från denna. Blir na kvävetill- gången för knapp för växten, så avgiver den under sin kväve- hunger blott kolhaltig näring åt bakterierna, och dessa maste då göra bruk av sin förmäga alt assimilera atmosfäriskt kväve och upplagra detsamma i form av bakterieäggvita i rotknö- larnes inre, och harifrån tager då i sin ordning värdplantan sitt kväve. Parasitismen overgår alltså i en symbios, såsom of ta är fallet i naturen.1 I jord, som aldrig förut burit några baljväxter, finnas ej de för växterna i fråga anpassade bakterierna, och i dylik jord uppstår endast ringa om ens någon knölbildning på rötterna. Balj växterna äro då hänvisade till att i likhet med andra växter taga sin kvävenäring ur jorden, i form av salpeter. Finnas åter de nodvÉindiga baljväxtbakterierna närvarande, så utveckla sig baljväxterna yppigt uven på mycket kvävefattiga jordar, och det är givetvis häruti, som dessa bakteriers stora betydelse för jordbruket ligger. Genom fortsatt odling av en baljväxt på en och samma jord får man dock småningom knölbildning till stand, även om den i början uteblivit. Man får då tänka sig saken så, att i varje jord (som överhuvud erbjuder gynnsamma villkor för bakterievegetation) finnes en slags neutral urform av Bact. radicicola, som först så små- ningom formår att anpassa sig till och »angripa» en viss baljväxt. Har denna anpassning en gang skett för växten i fråga, så fonnå dessa baljväxtbakterier endast bilda knölar 1 Körande en annan form av symbios mellan högre växter och mikrosko- piska svampar, s. k. mylcorhiza, hänvisas till en populär uppsats av doc. H. Lundegårdh: »Om svampätande växter» i Populär Naturvetenskaplig Revy, 1914, s. 72.