Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

27 Uppgifterna rörande askhalten variera från 1,7 7—30 °/o aska, beräknad på bakteriernas torrsubstans. Bakteriecellens huvudmassa utgöres ju av protoplasma. Denna utgöres emellertid ej av någon enhetlig substans, utan av en blandning av äggvitekroppar eller proteiner av ej närmare känd sammansättning. Största delen av det kväve, som på- träffas i bakteriecellen, ingår i dessa proteiner. Kvävebalten hos olika bakteriearter liar befunnits variera mellan 8,3 och 10,7 % av torrsubstansen. Man har även med säkerhet påvisat nukleinämnen, såval nukleoproteider som pseudonukleiner. De leolhydrater av olika slag, som påvisats i bakteriecellerna, utgöras av glykogen och stärkelseliknande ämnen. Vidare finnes fett och vaxartade ämnen samt leolesterin och lecitin. Dessa ämnen äro att betrakta såsom reservnäringsämnen, och deras forekomst i bakteriecellerna är därför ingalunda konstant utan växlar högst betydligt. Detsamma är forhal- landet med en hel del andra ämnen, som påvisats i bakterie- cellen och som äro att uppfatta såsom omsättningsprodukter, uppkomna under cellens näringsomsättning. Cellmembranen består ej såsom vid växtceller i allmänhet huvudsakligen av cellulosa utan av hämicellulosa och gummi- artade ämnen. De slemmiga substanser, som ofta avsöndras av bakteriemembranen, innehålla sannolikt dessutom mucin- ämnen. Chitinartade och delvis möjligen. äggviteartade ämnen ingå dessutom i cellmembranen. Jästsvampar. Form och yttre egenskaper. Förökning. Jästsvamparne utgöra en högre växtform än bakterierna och stå egentligen närmare mögelsvamparne. Till formen äro de endera rent sfäriska, ellipsoidiska, ägg-, citron- eller korv- liknande. Storleken, i synnerhet tjockleken, överträffar i regel betyd- ligt bakteriernas och varierar mellan 2,5 p—12 p. Såval stor-