Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

31 groning i en korvformig förlängning,1 ex. Saccharomycodes Ludwigii (fig. 29). Kulturer av jästsvampar, som under långa tider odlats i ett och samma näringssubstrat vid vanlig temperatur, såsom forhållandet i allmänhet är i laboratoriernas samlingar av mikroorganismer, förlora i regel sin sporbildningsformåga, de bliva asporogena, utan att därför dessa kulturer behöva undergå någon forandring i andra avseenden. Jästcellens flnare byggnad. Jästcellen inneslutes av en cellmembran, som hos unga celler är i medeltal 0,5 g tjock. Hos äldre jästceller kan tjockleken uppgå till 0,7—0,9 g. Denna membran består av tvenne skikt, ett yttre och ett inre; anilinf ärger upptagas i regel ej alls eller mycket dåligt av denna membran. Vid undersökning av jäst, helst i fargade preparat, skall man rätt ofta finna, att cellerna ligga liksom inneslutna i ett nätverk av en gelatinös massa (Hansens »gelatinösa nätverk»), Denna massa uppkommer i de fiesta fall genom slembildning hos de yttre skikten av cellmembranen. Cellinneliållet utgöres av en hel del olika, såval formade som formlösa beståndsdelar. Vad först själva protoplasmat beträffar, så har detta en utpräglat nätartad byggnad och en körnig struktur. Det skikt därav, som ligger närmast cell- väggen, synes vara homogent. De i cellens inre befintliga, saftfyllda vakvolerna äro även omgivna av ett dylikt homogent »hudplasma». I protoplasmat lig'ga inbäddade formelement, kallade granula, samt glykogen- och fettdroppar. Dessutom innesluter protoplasmat en kcirna. Granula å sin sida utgöras av metakromatiska korn, som färgas val av basiska anilin- färger. Dessa korn utgöra möjligen reservnäringsämnen. Slut- ligen finnas s. k. äggvitekristalloider. Glykogenet finnes i synner- het i stor mängd hos unga, livskraftiga celler och inneslutes i särskilda glykogenvakuoler. 1 S k. promyctl.