Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

35 som skadegörare, »sjukdomsalstrare» vid ovannämnda fabri- kationer, i det de vålla felaktiga jäsningar med åtfoljande felaktigheter eller »sjukdomar» hos de färdiga produkterna. Kulturjästen forekommer ej ute i den fria naturen, vilket däremot är fallet med vildjästen. Se i övrigt noten under tab. å sid. 34. Såval kulturjäst- som vildjästarterna tillhöra pm el 1 prfa' d saccharomyceterna, och sannolikt äro de sedan urminnes tider av människan använda kulturjästarterna Ursprungligen upp- komna såsom särskilda anpassningsformer ur de »vilda» jäst- svamparne. En närmare, systematisk indelning av jästsvamparna efter en bart form och andra yttre karaktärer är ej möjlig, då dessa växla i hög grad även for en och samma art. Sedan vi fått den här ovan meddelade, större indelningen efter förölcnings- sätten (knoppning, klyvning, sporbildning), måste man för den vidare indelningen begagna sig av vissa fysiologislca karak- tärer, såsom jäsningsförmaga gent emot olika sockerarter, vid sidan om vissa konstanta morfologiska egenskaper. Vi skola här något närmare beskriva några av de allra viktigaste bland de organismer, som höra till jästsvamparnas och de jästliknande svamparnes grupp. Härvid hänföras dessa organismer dock blott till de tre stora huvudgrupperna, sac- cha> omyceter, schizosaccharomyceter och jastliknande organismer, med forbigående av den ytterligare uppdelningen i grupper och undergrupper. I. Saccharomycetes (Meyen) Reess. Saccharomyces cerevisae, Hansen. Från början isolerad av Hansen ur överjäst från ett bryggeri i Edinburgh. Botten- satsen i vort består av knoppningsförband, sainmansatta av kulformiga, ovala eller åggformiga celler. I den tunna hin- nan på ytan finnas dessutom långstrackta celler av mycelartad natur. Temperaturoptimum for sporbildningen ligger vid 30°, mi- nimum vid 10° och maximum vid 37°. Antalet sporer i samma ascus uppgår till 1—4, sällan 5.