Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

40 utan även i ytvegetationerna på näringsvätskor. Sporbild- ningsoptimum 30 i/2—31°, minimum 2 V2—7 72°, maximum 33 72—35°. Släktet Willia uppvisar åtskilliga arter med utvecklad för- maga till esterbildning. Sporerna äro hatt- eller citronfor- made med utstående list. Willia anomala, Hansen. Små celler av rund eller oval form. I vort bildas hastigt en grå hinna, och under jäsnin- gens förlopp grumlas vörten stärkt. Härvid utvecklas en frukt- eterliknande lukt. Sporerna hava en mycket karakteristisk hattliknande form (se fig. 27, sid. 30). 1 allmänhet bildas 2—4 sporer i en ascus. Sporbildningsoptimum 30°, minimum 2 1/s—7 72°, maximum 32—34°. Willia Saturnus, Klöcker. Bunda eller ovala celler av 4—6 Vit, rynkad hinna på ytan av vortkulturer. Sporerna ha en utpräglad citronform med en fram sk j utande list, som löper längs sporens mitt genom dess båda ändar. I sporens mitt ligger en liten, stärkt glänsande kula (fig. 28, sid. 30). Sporbildningsoptimum 25°, minimum 4—7°, maximum 28—31 72°. Bildar ättiketer. II. Schizosaccharomycetes. Fig. 34. Schi'iosaccharomyces Pornbe. a groende sporer. 6 2°. (Efter Lindner.) Som förut är nämnt, skilja sig schizosaccharomyceterna från saccha- romyceterna därigenom, att de forrå föröka sig icke genom knoppning, utan genom klyvning på mitten all- deles som bakterierna. Liksom hos saccharomyceterna kan vilken som helst vegetativ cell bliva en ascus. I åtskilliga fall kan det em ellertid in- träffa, att sporbildningen foregås av en sammansmaltning, en kopulation, av två celler. Härvid framdriver var- dera cellen en liten fortsättning, dessa fortsättning'ar beröra slutligen varandra och. sammansmälta. På så