Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste
Forfatter: Chr. Barthel
År: 1916
Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag
Sted: Stockholm
Sider: 281
Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
74
verkan även i stark utspädning gör, aft formaldehyden även
kommit till stor användning såsom konserveringsmedel.
Andra grupper av ämnen verka ej genom äggvitekoagula-
tion, men genom att de förorsaka genomgripande förändringar i
äggvitemolekylens sammansättning. Hit höra syror och alkalier
samt halogener. Av syrorna användas mest de organiska.
Mineralsyrorna äro ju i regel oanvändbara på grund av sina
frätande egenskaper. Borsyran har dock fått en mycket ut-
bredd användning såsom antiseptikum och konserveringsmedel.
Orsaken härtill är, att den å ena sidan är en mycket svag och
därför oskadlig syra, å andra sidan har den en ganska kraftig
verkan (sårskilt som konserveringsmedel, alltså utvecklings-
hämmande), möjligen beroende på, att boren här verkar på
samma sätt som de tunga metallerna i deras salter. Av de
organiska syrorna äro de vanligast använda karholsyra (fenol),
salicylsyra (ortooxibenzoesyra), henzoesyra och dess salter. Till
fenolen ansluta sig åtskilliga andra ur stenkolstjaran erhållna
foreningar, s. k. kresoler, såsom ly sol, kreolin m. fl., som hava
stor praktisk användning. Benzoesyran och dess salter samt
salicylsyran användas mest såsom konserveringsmedel.
Alkalierna äro mycket litet användbara i praktiken på
grund av sina obehagliga biverkningar. Halogenerna åter ha
fått stor användning, i synnerhet klor och jod. Kloren an-
vändes i form av klorkalk (kalciumhypoklorit), som avgiver
fri klor, eller i form av antiformin (natriumhypoklorit +
natronlut). Jod har stor användning som antiseptikum inom
medicinen.
Kraftiga oxidationsmedel ha även fått stor användning till
desinfektionsandamål, och deras verkan beror även den på en
direkt kemisk om saftning' med äggviteämnena. Hit höra t. ex.
kaliumpermanganat, vdtesnperoxid, ozon.
Slutligen må nämnas en grupp av ämnen, som likaledes
liava en kraftig mikrobicid verkan, oaktat denna ej kan för-
klaras på samma sätt som för de hittilis antorda desinfektions-
medlem. Hit hör t. ex. kloroform. Delta ämne verkar sålunda
varken äggvitekoagulerande eller direk kemiskt, utan måste
uppfattas såsom ett specifikt protoplasmagift,