Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

från mikroorganismer, använder man för detta ändamal upphett- ning. Detta kallas, såsom förut är nämnt, sterilisering, och det så- lunda bakteriefria substratet eller foremålet säges vara sterilt. Innan näringssubstratet ifylles i rören eller koi varne, måste dessa först steriliseras. Härför användes torr värme. Kärlens öppningar tillstoppas först med bomullsproppar för aft hindra mikroorganismer från den yttre luften att intränga i desamma. Darpå inställas karlen eller apparaterna i ett med dubbla väggar försett skåp av järnbleck, en s. k. torrsteriliscttor (fig. 54), som diirpå upphettas till 1503 un- der 7a tiinme. Mindre och enklare instrument, såsom glasstavar, platinatrådar, kni- var o. d. steriliseras enldast på så satt, att de foras några gånger fram och tillbaka ge- nom en bunsenlåga. Detta kallas flambering. Sedan nu våra behållare äro sterilisera- de och fått avsvalna, ifylles det färdigberedda näringssub- stratet, varefter detta sterili- seras. Härvidlag kan man gå tillväga på två satt. En- dera kan man sterilisera i strömmande vattenånga (100°) i en s. k. Kochs gryta under en längre tid, x/2—1 tiinme, eller också kan man upphetta under en kortare tid, 5 — 10 min. vid liögre temperatur under tryek i en s. k. autoklav.1 Van- ligtvis overskrider man härvidlag ej 1 atmorsfärs övertryck, vilket motsvarar en temperatur av 120 lios vattenångan. 1 Autoklaven är i princip identisk med den från fysiken bekanta s. k. Papins gryta.