Dansk Portrætgalleri
Fjerde Bind. Danmarks Hovedstad

- 197 - Billedhugger WALTHER RUNEBERG, Finland. Redan som ung hade jag lyckan att tillbringa mina studieår i Köpenhamn och ait lära känna dess borgare i de mest olika samhällsställningar, genom den stora gästfrihet, som visades mig; och sedan har, under ett långt lif, den uppfatning jag då erhåll stadfåst och tilltagit i styrka. De stå högt i begåfning, äro varm- hjärtade, trofasta, tjenstvilliga. Allvarliga i sin verksamhet, åro de glada och flärdfria i sitt Umgänge. Med den välvilja, som skapar deras lyckliga familjelif, omfatta de äfven främlingar och rotfästa derigenom, hos honom, den varmaste tacksamhet och kårlek. Detta ar, i korthet, min uppfattning af Köpenhamns borgare. Rådhuset synes mig framstålla den skônaste arkitektoniska bild af idén Köpenhamn. Opdagelsesrejsende, Dr. phil. SVEN HEDIN, Kommandør af Dbg., Stockholm. OM också i Köpenhamn icke funnits en katt mer än Kommandörerne Irminger och Hovgaard, skulle jag åndå alltid längta dit. Men då jag nu dessutom har flera goda venner i Köpenhamn och finner lifvet därstädes i hög grad trefligt och uppfriskande, så år min långtan åndå större. Hvad spelar det sedan for roll om husen äro vackra eller fula - när minskorna äro hufvudsaken, och jag foredrager en ful stad med älskvärda framför en grann stad bebodd af dödskallar. Lefve Köpenhamn! Professor, Dr. phil. OTTO NORDENSKIÖLD, Ridder af Dbg., Göteborg. För oss svenskar går ju vägen till kontinenten öfver Köpenhamn, och sammalunda år Köpenhamn den plats, der den skandinaviska odlingens trådar mötas från sina skilda banor. För mig kan Köpenhamn aldrig stå som en ofvergångspunkt på vågen: från det sköna, det glada Köpenhamn, der man dock forstår att arbeta så som ingenstådes i Skandinavien, gommer jag många af mina rikaste minnen, och den som skånkt polarvårlden sitt intresse vet att impulser till nya forskningar aldrig der skola saknas. Forfatteren AUG. STRINDBERG, Stockholm. Qerna skulle jag ha gått Er ônskan till mötes och skrifva något om Köpenhamn, men jag kan icke; staden sjelf år mig fremmande; når jag ser den, erinras jag om vånliga menniskor, som ôppnat sina hem for mig, men dessa vilja helst stanna obemårkta. Nu från fjerran, når Ni leder mina tankar till Danmarks hufvudstad, år jag sysselsatt med omlåsningen af Oehlenschläger, och jag lefver i Danmark med hela min sjål, men jag kan icke få fatt i Köpenhamn, sådant det nu år. Hela det vackra Danska Landet ser jag med forntids ögon, men Köpenhamn vill ses med Nutids, och dem saknar jag för tillfållet. Tag min ursåkt och tro på min goda vilja. (Yderligere svenske Bidrag til nærværende Enquête fra Digterne Werner von Heidenstam og Daniel Fallström findes aftrykt senere sammen med de øvrige poetiske Bidrag.) Forhenværende norsk Statsminister J. LØVLAND, Storkors af Dbg., D.M. p. p. JEG kender København kun fra Gennemrejser. Den har altid gjort et rigt og tiltalende Indtryk og man fristes til at forlænge Opholdet der. Indtrykket er endnu stærkere, naar man kommer til København paa Hjemtur fra Udlandet, thi man føler ved Siden af alt andet, at man nærmer sig Fædrelandet. Stortingspræsident CARL BERNER, Storkors af Dbg. p. p. Det er nu et halvt aarhundrede hengaaet, siden jeg første gang besøgte Kjøbenhavn. Det var i min tidligste ungdom, men jeg har endnu en levende erindring derom. Senere har jeg gang paa gang, med aars mellemrum, gjenseet byen med glæde og med stigende interesse; thi jeg har hver gang faaet et stærkt indtryk af Kjøbenhavns raske og ærefulde udvikling paa alle omraader. I én henseende er dog Kjøbenhavn uforandret: byen ejer nu som før en befolkning, inden hvilken den fremmede altid er sikker paa at blive mødt med uskrømtet velvilje og elskværdighed. Forh. Statsminister, kgl. norsk Gesandt i København, Dr. jur. & phil., Professor GEORGE FRANCIS HAGERUP, Storkors af Dbg. p. p. DE har bedt mig sige noget om Kjøbenhavn. Jeg vilde da gerne fremfor alt kunne sige Dem, hvor meget jeg holder af denne by. Men bedre end ved ord har jeg vel bevist dette i gjerning, nemlig derved, at jeg har valgt den til bosted for resten af mit liv, hvad jeg ikke kunde tænke mig at gjøre med nogen anden by udenfor mit fædreland. Hvad det er, der gjør Kjøbenhavn så kjær for mig? Det er naturligvis først og fremst menneskene, som der er mere omgjængelige end de fleste andre steder i verden; sagde ikke allerede min store landsmand Holberg, at Kjøbenhavn var den by, hvor menneskene „inkommoderede ham mindst"? Men det er også byen selv — med dens mange snævre gyder og stræder og dens vide udsyn over en af DANMARKS HOVEDSTAD. XXVI