Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning

8 utbilda det tekniska förfaringssättet; isynnerhet vanns större insikt om karbidfabrikationens faktiska utbyte och de vill- kor, under hvilka en anläggning af en karbidfabrik kan blifva lönande. Men äfven en annan fördel framgick ur denna stiltje, som följde på explosionerna: de förhoppningar, som stälts på acetylengasens användning i tekniken, fingo sin rätta be- gränsning, och åtminstone tills vidare öfvergafs det stora an- tal af i praktiskt afseende omöjliga eller otillräckligt utredda förslag till dess användning, som tid efter annan fram- kommit. * * Slutligen märktes för omkring två år sedan tecken till ett nytt uppsving; efterfrågan efter karbid började stiga, här och hvar uppstodo agenturer för försäljning af karbid, och myndigheterna och intresserade assuransbolag i olika län- der behandlade ytterligare frågan om acetylengasbelysningen och derför nödvändiga förordningar och säkerhetsföreskrifter. Såsom tydligaste bevis på det omslag, som inträdt både i allmänhetens och myndigheternas åsikter, kan anföras, att i Preussen vid slutet af år 1897 utfärdades beträffande ace- tylengasbelysningen förordningar, som visserligen ännu icke kunde tillfredsställa fackmännens anspråk, men likväl till största delen lossade det tvång, som föregående polisföre- skrifter lagt på denna industri. Omisskännligt framträder detta uppsving sedan mer än ett år tillbaka; efterfrågan efter karbid har öfverallt ökats till den grad, att fabrikerna endast med svårighet kunna effektuera alla beställningar och så att en utsträckning af acetylengasbelysningen blir möjlig blott i den mån, som kar- bidfabrikationen hinner uppdrifvas. Icke blott i kulturlän- derna, der alla slag af belysningsmedel redan äro använda, förspörjes ett ökadt behof af acetylengas såsom en prakt- full och på samma gång lätt skött ljuskälla, utan i ännu högre grad börja de aflägsna eller föga utvecklade nationer, som hittills i endast ringa grad kunnat tillgodose sitt behof af lyse, att energiskt fordra acetylengas såsom ett medel för att med afseende på belysning blifva jemnstälda med kulturländerna. Alla, som noga följt med denna utveckling, hvartill höra de internationella acetylenkongresserna 1898 i Berlin och