Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning
Forfatter: Carl v. Malmborg
År: 1899
Forlag: Nordin & Josephson
Sider: 175
UDK: 665.71
Hufvudsakligen Efter Utländska Källor
Med 88 Illustrationer
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
HH
trisk ljusbåge, som uppstår mellan två kolkroppar och för
hvilken utsättas de ämnen, som skola behandlas. Ofta nog
har den ena kolkroppen formen af en vertikal stång, som
är rörlig i och för reglering, den andra kolkroppen deremot
formen af en med kol klädd eller af kol gjord degel, i hvil-
kens botten ljusbågen bildas och hvari inläggas de ämnen,
som skola behandlas.
För ett tydliggöra förhållandena, vilja vi redan här
nämna, att den elektriska spänningen är den vid bågljus
vanliga, men att strömstyrkan tages åtminstone ett hundra
gånger större.
De tekniska svårigheter, som möta vid konstrueringen
af en stor karbidugn, äro icke obetydliga. En af de största
svårigheterna uppstår genom den fruktansvärda hettan från
ljusbågen, i hvilken alla metaller och jordarter utom kolet
lätt smälta och som kan uppskattas till minst dubbla den
temperatur, som råder i en masugn.
De fordringar, som måste ställas på en duglig karbid-
ugn, ha derför gifvit upphof till en hel rad af olika kon-
struktioner af dylika, af hvilka en del profvats och ytter-
ligare förbättrats i både äldre och nyare karbidverk; utan
tvifvel skola vi om några få år ega ännu flera ändamåls-
enliga konstruktioner.
Utan att här inlåta oss på dessa konstruktioners detal-
jer, vilja vi omnämna två slags fabrikationssätt.
I det ena fallet låter man det i degeln uppstående kar-
bidlagret ökas, tills det nästan stiger till degelns kant; derpå
tages kolstången ur degeln, och degeln jemte »karbidkakan»
flyttas undan, hvarefter en ny tom degel insättes i ugnen,
i hvilken en ny »karbidkaka» utvecklas o. s. v.
I det andra fallet bortföres, på samma sätt som i smält-
eller masugnar, den på bottnen af ugnen samlade flytande
karbiden genom en öppning, antingen kontinuerligt genom
att icke stänga öppningen eller priodiskt genom att ömsom
stänga och öppna afloppet. Detta sätt kan vanligen blott
användas vid mycket stora ugnar, emedan små ugnar ut-
veckla mindre värme, så att karbiden, som öfvergår i fast
form vid en temperatur af mer än 3,000 C., mycket lätt
stelnar i kanten af »kakan» oeh deri genom täpper till af-
loppsöppningen. Detta senast nämnda slag af karbidugnar
anses numera vara det fördelaktigaste.