Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning

\o De hittills konstruerade karbidugnarne ha olika storlek, från loo hk till 300 hk och mera. * * * Sedan vi nu här ofvan talat om de båda väsentligaste delarna af ett karbidverk, skola vi äfven omnämna hvad som ytterligare erfordras för inredningen af en karbidfabrik. I allmänhet drifves fabriken med vatten, för hvilket ändamål användes turbiner; om fabriken, på grund af svå- righeter för transporten eller af utrymmesskäl, icke kan för- läggas strax intill vattenkraften, ledes kraften genom elek- trisk kraftöfverföring till ett lämpligare ställe för anlägg- ningen, hvilket dock naturligtvis icke kan göras utan ökade kostnader. Der ej elektrisk kraftöfverföring eger rum, låter man turbiner drifva dynamomaskinerna, och genom korta led- ningar öfverföres strömmen till de elektriska ugnarne. Bredvid eller ofvanför ugnen anordnas ett krossverk, som består af maskiner för råämnenas sönderbrytande, för- malning, blandning och transportering och hvari styckena af den brända kalken och bitarna af träkol eller koks för- vandlas till pulver samt blandas i bestämda proportioner och slutligen i oafbruten följd transporteras till de elektriska ugnarne. I ugnarne förvandlas denna blandning af kalk och kol till glödande karbid, som efter att hafva svalnat inpackas antingen i form af stora block, sådana de framgå ur deg- larne, eller i form af stycken och bitar, sådana de bildas vid det andra förutnämnda förfaringssättet, i stora plåtbehål- lare, som rymma 50—100 kg. Dessa behållare tillslutas vattentätt och kunna sedan transporteras hur långt som helst både till sjös och till lands. En karbidfabrik är, liksom mas- och smältugnarne vid grufvor, i verksamhet hela dygnet om för att på bästa sätt tillgodogöra vattenkraften, och något uppehåll i fabrikationen eger sällan rum. En väsentlig skillnad förefinnes dock mel- lan de elektriska ugnarne och masugnarne, nemligen deri, att de förra när som hälst kunna släckas och inom kort tid åter sättas i gång. Karbidfabrikationen är derför också på sådana ställen, der den elektriska kraften icke är för dyr, lämplig såsom fyllnadsarbete i elektricitetsverk, d. v. s.