Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning

36 rater förorsakas den antingen deraf, att karbiden öfverdrages med en skorpa af kaustik kalk, innanför hvilken finnes opå- verkad karbid. Om nu denna skorpa sedermera spricker, intränger vatten eller vattenånga och åstadkommer ytterligare gasutveckling. Eller ock uppkommer efterförgasning deraf, att den karbid, som ännu icke kommit till användning, sön- derdelas af vattenångorna i karbidrummet. Man har äfven påstått, att en del af vattnet uppsuges af den uppvärmda kalken och vid dennas afkylning åter afgifvcs, men enligt andra vetenskapsmäns åsikt lär detta icke vara förhållandet. De enklaste kastapparaterna bestå af ingenting annat än en delvis vattenfyld behållare, i hvilken genom en öpp- ning för hand inkastas en viss mängd karbid allt efter behof. Det är tydligt, att den för inkastningen afsedda öppningen måste vara så anordnad, att hvarken någon ace tylengas kan strömma ut ur apparaten eller någon luft in- komma i densamma. Dylika gasutvecklare användas isyn- nerhet vid sådana större anläggningar (gatubelysning t. ex.), der man har tillgäng till en fast personal för deras skötsel. Vidare indelas kastapparaterna i sådana, i hvilka kar- biden ligger i en enda behållare och genom en automatiskt öppnad klaff eller ventil i småportioner faller ned i vattnet, och i sådana, i hvilka karbidbehållaren består af flera smärre afdelningar (t. ex. anbragta på en roterande skifva), hvilka efter behof släppa sitt innehåll ned i vattnet. Då karbidens automatiska nedsläppande i vattnet blir lättare att verkställa, ju mindre karbidbitarne äro, så låter man äfven karbiden nedfalla i pulveriserad form; men på grund af dess hygroskopiska natur och svårigheterna vid pulveriseringen torde detta förfaringssätt svårligen vinna större insteg i praktiken. Vid begagnande af stora karbidstycken bör man noga se till, att kastapparaternas mekanism utför karbidens nedsläppande i vattnet i rätt tid och på ett be- tryggande sätt utan afbrott. Kastapparaterna måste hafva tillräckligt stora genera- torer, emedan karbiden eljes efter en tid ej mer faller i vatten utan i kalkslam, hvarigenom öfverhettning, trots den riktiga principen, uppstår. Kastapparaterna hafva den fördelen, att den från bott- nen af utvecklingsvattnet uppstigande acetylengasen redan från början delvis befrias från ammoniak och vätesvafla. Det stora kapital, som blifvit nedlagdt på anskaffande