Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

114 stålets skärande kant (skärplanet) och den bearbetade ytan (rörelseriktningen). Å fig. 193 är således vinkeln a + b skär- vinkeln. Vid de klippande verktygen är skärvinkeln lika Fig. 193. Spånskärande stål. med 90°, vid de spånskärande mindre än 90° och vid de skavande verktygen större än 90°. Vinkeln a kallas slip- ni n g sv i n k e 1 (skärpningsvinkel) och vinkeln b ansatsvinkel. Ändamålet med ansatsvinkeln är att hindra stålet från att släpa längs ar- betsstycket; härav upphettas nämligen stålet och kan t. o. m. lätt brytas; dess- utom åstadkommas härigenom onödiga kraftförluster. 209. Klippande verktyg. Dessa äro försedda med tvenne bett, vilkas skärande kanter ligga i samma plan och vilka, då de röra sig i riktning mot varandra, avskära Fig. 194. Klippande stål. det emellan dem insatta arbetsstycket. Bettens skärvinkel göres i praktiken något mindre än 90° (fig. 194), för att arbetsstycket ej skall tryckas alltför mycket på sned och därigenom bända betten åtskils. Kraften verkar nämligen icke endast i skärplanet, utan fördelas på beröringsytan sålunda, att kraften och motkraften R2 verka på ett visst avstånd a ifrån varandra. För att således få detta avstånd a mindre görés, såsom ovan framhölls, skärvinkeln mindre än 90°. Dock är det ej möjligt, att få krafterna Rx och R2 att verka i samma plan, utan kommer arbetsstycket alltid att vridas på sned. För att förhindra detta, måste man antingen med handen nedtrycka arbetsstyckets kant eller också, såsom förhållan- det är vid stora maskinsaxar, begagna ett särskilt stöd, om föremålets egen tyngd ej är tillräcklig. — Avklippningen sker sålunda, att stålen först intränga i arbetsstycket, avskä- rande några fiberskikt, varpå arbetsstycket plötsligt brister därigenom, att de mittersta fiberskikten avslitas. Snittytan har därför glänsande kanter, men är grov och ojämn på mit- ten. — Hålverktygen hänföras även till de klippande