Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

137 tet, göres hålet för detta (öglan) långt och rörformigt (fig. 215 A). Den bakre delen av yxhuvudet är plan och kallas yxhammaren. Fig. 215 B framställer en vanlig tung bila. — Av andra yxformer må nämnas stickyxan C, varmed djupa tapphål slätas. Skarvyxans (fig. D och E) egg är antingen rak eller bågformig, eller också U-formig, samt riktad vinkelrätt mot skaftets längdriktning varigenom yxan påminner om en hacka. Denna yxa användes vid bearbet- ning av plana eller i allmänhet stora ytor, såsom t. ex. skepps- däck, bjälkar m. m. 5. Trähy vlar. 234. För att den bearbetade ytan skall bliva fullkomligt jämn, bör stålet erhålla en bestämd, noggrann förning. Vid bearbetning av trä ernås detta genom att stålet fästes vid en stock av trä i c:a 45°:s vinkel så, att stålets skärande kant utskjuter ungefär en spåntjocklek under stockens nedre, pla- na yta (sulan). Bettet göres antingen helt och hållet av stål eller av seg järnplåt, på vilken tunn stålplåt blivit fastval- sad (§214). Skärvinkeln är c:a 45°, slipningsvinkeln 30—35° och ansatsvinkeln sålunda 15—10°. Stålet fästes vid stoc- ken med tillhjälp av en kil, i en fördjupning på mitten. Träets fibrer äro sällan raka, och man är ofta tvungen att hyvla mot fibrerna. Ett vanligt enkelt stål uppriver då bearbetningsytan, så att denna ej blir slät. Orsaken härtill framgår av fig. 216: Bearbetningsytan a—b skär fibrerna på flere ställen och då trä lätt spjälkes, så skär ett enkelt stål vanligen ej detta, utan spjälker eller uppriver Ett enkelt hyvelbett och träets fibrer. det, i figuren stycket 1—2. Börjande från punkt 2 går fibern under ytan a—b, träet spjälkes då längs fibern, bildande på detta ställe en fördjupning. Börjande från punkten 3 spjälkes träet däremot ovanför ytan a—b, varvid det mellan punkterna 3 och 4 uppstår en-upphöjning, vilken utjämnas av stålet. Och slutligen, om fibrerna i ändan av trästycket löpa nedåt, så spjälkes kanten sned. Om man åter hyvlar