Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

138 mot fibrerna, lösrives spånen först och brister därpå, var- vid spåret blir mycket grovt. För att förekomma uppriv- ning av virket och sålunda erhålla en slätare yta, göres öpp- ningen för stålet möjligast liten, så att öppningens kant trycker mot arbetsstycket i punkten a (fig. 217), varvid stålet verkar skärande och ej upprivande. Dessutom begagnar man vanligen dubbelstål (fig. 218). Det övre stålet b, vilket med Fig. 217 och 218. Huru spånen lösgöres utan att uppriva träet. skruv fästes vid det egentliga stålet, inställes så, att det skärande stålet e framskjuter c:a en spåntjocklek framom detta. När nu spånen stiger, brytes den genast av det övre stålet i en vinkel av 90° eller t. o. m. mera. Den brutna spånen förmår ej mera uppriva träet, utan stålets verkan blir skärande, och spåret således jämnt.—-Vid trähyvelmaskiner är skärhastigheten så stor, att virket ej hinner upprivas. 235. Det ges trähyvlar av många slag, beroende på huru slät den bearbetade ytan skall bliva eller vilken form den skall erhålla. Påenskrubbhyvel är stålets skä- rande kant avrundad. Denna hyvel användes vid lösgörandet av tjocka spånor. Enär stålets kant är avrundad, så lösskä- res spånen även vid kanten, varigenom rispor undvikas. Skrubbhyvlarna hava vanligen enkla stål. Vid hvyling av hår t och vresigt virke användas s. k. k r u s- eller tan d h y v- 1 ar, skrubbhyvlar, vid vilka stålets skärande kant är tan- dad. Vid den slutliga bearbetningen begagnas r u b a n k- eller släthyvlar, vilkas stål lösgöra mycket tunna spånor. 236. Av andra, för speciella ändamål använda hyvlar må de vanligaste ännu anföras. Med ensimshyvel (fig. 219 A) hyvlas fåror, vilka vanligen redan förut utmärkts med såg. Härvid får stocken ej hava större bredd än stålet.