Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

187 på kolven bör vara fullkomligt ren, för att lödämnet skall fast- na vid denna. — Kolven upphettas i en särskild ässja, helst med träkol, sålunda, att endast dess ryggsida täckes av ko- len, enär den tunna spetsen lätt förbrännes. Innan kolven begagnas, strykes dess spets mot en bit salmiak, varigenom den rengöres. Sedan man upptagit lödämnet på kolvspetsen, drages denna längs fogen. —För att lödningen skall kunna ske Fig. 314 och 315. Lödkolvar. utan avbrott, begagnar man numera kolvar, upphettade med elektricitet, gas eller benzin. Vid elektrisk upphett- ning är ä det av koppar gjorda kolvhuvudet fäst en med asbest omgiven spiral av nysilvertråd, som av den genom den- samma ledda elektriska strömmen bringas att glöda och så- lunda upphettar kolven. Vid upphettning med gas inledes denna genom en gummislang i kolven, där den förbrännes i en brännare av lämplig konstruktion och sålunda upphettar kolvhuvudet. Vid upphettning med benzin anbringas i kolvskaftet en benzinbehållare, varifrån ett rör leder till brännaren. Den genom brännaren utströmmande benzin- gasen förbrinner samt upphettar kolvhuvudet och med det- samma även rörledningen, vari benzinet förgasas. — Vid lödning av större föremål begagnar man 1 ö d 1 a m p o r, vilka även komma till användning, då övriga lödmetoder visa sig oanvändbara. 294. S 1 a g 1 o d. Såsom slaglod användas följande me- taller och legeringar, vilka smälta först vid högre temperatur (över 425° C) och vanligen äro så starka, att lödstället kan böjas, t. o. m. smidas; de innehålla nästan utan undantag koppar: koppar, det bästa lödämnet vid lödning av järn och stål; kopparn tillsättes vanligen med bly, 5 delar kop- par, 1 del bly; användes huvudsakligast vid lödning av kop- par och brons. Guld, användes vid lödning av guld- och platinaföremål. Silver, användes vid lödning av nysilver, mässing, järn och stål. M ä s s i ,n g, användes vid lödning av järn och stål samt i synnerhet vid lödning av koppar och mäs-