Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
dessutom förses med ett inslaget hål. Om materialet är gott, uppstå inga sprickor i detsamma. 381. Materialprovning. Om något konstruk- tionsmaterial skall med stor noggrannhet undersökas till sina egenskaper och sin av dessa beroende lämplighet för olika användningar, så kan man ej genom granskning av brottytan eller andra yttre förteelser erhålla på långt när tillförlitliga data. Enär anspråken i detta avseende blivit mycket högre än förr, har en rationell, med noggranna prövningsmaskiner och instrument utförd undersökning av konstruktionsmaterial, eller s. k. materialprovning, allmänt kommit i bruk. Den är nödvändig såväl för producenterna som för konsumenterna. Kemiska undersökningar komma till använd- ning huvudsakligast vid bestämmandet av egenskaperna hos tackjärn, vilket även köpes just på grund av kemisk analys. Men även götjäfn undersökes på kemisk väg; numera ha enkla undersökningsmetoder uppfunnits, vilka snabbt leda till resultat, som det oaktat äro tillräckligt tillförlitliga. 382. Med mekaniska prov avses huvudsakligast att utröna konstruktionsmaterialens motståndsförmåga mot olika kraftverkningar, såsom dragning, tryck, böjning, vridning och avskärning, samt även deras tänjbarhet och elasticitet. I och för dessa ändamål ha olika materialprov- ningsmaskiner blivit konstruerade, med vilka provstyckena kunna på behörigt sätt belastas och samtidigt kraftens storlek samt de uppstående formförändringarna hos prov- stycket uppmätas. Dragproven äro de vanligaste vid undersökning av metallernas hållfasthetsegenskaper. En provstav, vars diameter vanligen är 20 m/m och prov- längd 200 m/m, utsattes för dragning, tills den brister; oftast nöjer man sig med att endast bestämma d r a g håll- fastheten och u 11 ä n j n i n g e n; vid noggrannare prov bestämmes den s. k. elasticitetsgränsen, löpgränsen (om materialet liar en sådan) och uträk- nas t. o. m. ännu elasticitets modulen. Håll- fastheten är den största spänning, provstycket tål, alltså den högsta belastningen dividerad med provstavens ursprung-